Farväl min sambo

Då satt jag här. Ensam. Fem månader har gått. Fem månader bosatt i ett krypin tillsammans med min bästa vän, min högra hand, min vapendragare. Min vägvisare i Oslo som lärt mig allt man bör veta om storstadslivet. Min mammi som gillar att lyfta röven från soffan, släppa taget om vinglaset och vifta på höfterna ute på dansgolvet lite då och då. Min vän som gillar att pimpa loss med kontokortet i baren lika mycket som jag. Min våningssängskompis som pillar mig i rumpan med stortån från nedersängen när hon är på härligt morgonhumör. Min myskompis som jag kör Friends maraton i skedposition med om kvällarna. Min Celange jag skrattar, gråter och spinner på jalet med.

Ikväll släcker jag lampan själv. Ikväll sover jag nederst i en tom våningssäng. Ikväll säger jag godnatt till mig själv. Imorgon vinkar jag i spegeln mitt emot sängen utan att se en annan härlighet i spegelbilden eller få en vink tillbaka.

Det var det. Rummet är tomt. Garderoben är utplockad. Celange syns inte till. Och med tårarna i hjärtgropen saknar jag henne redan. Men hon lämnar Oslo med flaggan på topp. Igår juckade hon sig ner till en strålande spagat på dansgolvet och fick bajsbruna fläckar på de nya vita streetskorna på köpet. Inte ens vanish hjälper i sådana lägen. Men vad gör man inte för lite applåder? Det var priset hon fick ta för ett hederligt gammalt partytrick som visserligen fortfarande går hem. Det var det värt. You go. Swag your life up. Peace.

Oj vilken fin tid vi har haft tillsammans. Oj vilken underbar sambo du har varit. Oj vad jag är lycklig som har dig. Fullfjädrad som jag är swaggar jag nu runt på egen fot, vare sig lokalsinnet är med mig eller ej. Vare sig jag vill eller inte. Vare sig det känns bra eller inte. Jag biter ihop. Jag kör på. Det här kommer att gå bra.

ARBETSLÖS

Arbetslös. Arbetshård? Arbetsfången. Arbetsfri? Ja nu var det slut på denna epoken. Dagisepoken. Oslolivet. Våningssängshäng. Fistävlingar. Showkvällar med de bästa. Rödtjut. Parkhäng. Kylling schwarma. Familjen Lena.

Min första dag som arbetslös. Jag kunde inte ha mer ångest. Vad fan håller jag på med? Ska jag flytta härifrån? Ska jag bosätta mig hos mammi och pappi? Kommer jag inte få gosa med mina barn längre?
Hur tänkte jag där? Jag får lugna ner mig, hyperventilera i en brun papperspåse och faktiskt inse att det var ju precis det här jag ville. Jag vill swaga runt lite överallt, lite när jag vill och lite hur som helst utan att behöva tänka på att jag har ett boende eller jobb som ska tas om hand. Jag vill ha sommarlov som alla andra barn. Jag vill köpa en cykel och faktiskt hinna cykla på den. Jag vill köpa en gitarr och bli frän. Jag vill springa likt en idiot i skogen. Jag vill att skogen ska vara skog och inte "gran i park".
Det här blir ju faktiskt sjukt fett ändå. Jag ska ha semester på obestämd tid. Jag har INTE en aning om vad som kommer härnäst, hur många gånger folk än frågar. Det var så jag ville ha det. Det är så jag har det nu.

Jules, oj vad vi är bra tillsammans. Oj vilken fin sambo, vän, älskling du är. Vi gjorde det. Vi bodde tillsammans. Det som så länge bara var prat i våra ungdoms dagar blev verklighet. Jag har nu lärt dig allt jag kan om Oslolivet. Fullfjädrad Oslobrutta med fruktansvärt lokalsinne. Kan inte bli annat än rätt. You go. Swag your life up. Peace.

Kollektivet Lena. Min fina lilla familj. Jag vet var ni bor. Tackar och bockar för allt. Ni är så fruktansvärt bra!

Celange är blödig, ensam och lite smått förrvirrad idag. Det får man vara på sin första dag som fri (?). Nu hoppar vi på ett nytt tåg. Det här bli bra. Eller?

Pengar rullar ut

Idag svirade vi om till bikinisarna och tog Oslos så kallade Ingebeach, Huk med storm. Där kryllas det av blekfeta kroppar, killar som kickar fotboll som Zlatan och gäng som lyssnar på Norges motsvarighet av Wu tang, Karpe Diem.

 

Schtek varé här. Årets första dopp i havet är avklarat och våra bleka kroppar har fått sig en rejäl dos av D-vitamin. En mycket lyckad utflykt började dock mindre bra. Vi klev på bussen som var omringad av kontrollanter och drog bekymmerlöst upp åkkorten. Vad som kom som en smärre chock var att mitt kort tyvärr saknade lite para. Den stenhårda vakten hade bestämt sig, här fanns det ingen chans för en tjej med hundögon att slingra sig ur, här var det bara böter som gällde. Jag började bli lite sur och förklarade att jag hade använt kortet igår, var säker på att jag hade pengar och kunde gå och fylla på kortet på momangen. Honom gick det inte att övertala och det var 750 jävla spänn på plats eller 900 jävla spänn i böter hemskickat som gällde. Jag började bli förbannad och kände hur hela jag riktigt taggade till. Nej nu jävlar, det här går jag inte med på. Försökte predika om hur jag varje dag stöttar kollektivtrafiken och om hur oskyldig jag är, men han hade bara böter i sikte. "Tror du att jag har 750 spänn på mig?!"¨får jag ur mig med en Celange vid min sida som håller sig lite för skratt men samtidigt försöker lösa det hela genom att få mig att bara betala. Bristningsgränsen var nådd, tårarna rann ner, jag betalade och vände på klacken. "Du, du glömde legitimationen" säger han. Med lite pms på det hela ryter jag "Den kan du behålla, din jävla idiot!" tillbaka. Uppkäftigtjej_91 försöker säga något kaxigt. 750 spänn hit och dit, det var det trots allt värt. Vad gör man inte för lite sol? Woop woop.

 Min kära sambo har intagit sängposition och nu ska jag göra detsamma. Det återstår inte många dagar tillsammans och det gäller att avnjuta de sista nätterna med Celange under mig i våningssängen, för snart ryker den. Sorgligt men sant har livet sina vändningar och nu är det dags för något nytt. Och med det nya följer oftast något bra med. Flyttstädningen är påbörjad och jag blir snart lämnad. Lämnad av min älskade vän. Buhuhu.

schleten väl

Grandma sitter hemma medan barnbarnen är ute och svänger sina lurviga. Japp, så är det, Celange har lite ensamtid för sig själv. Jules och de andra i kollektivet är ute på konsert medan jag ligger i sängen och slötittar på f.r.i.e.n.d.s. Kul tjej. Gammal gaggig tjej? För att känna mig lite hipp och ung smygröker jag från fönstret. Inser dock snabbt att det inte är gott nog, får lite huvudvärk och går tillbaka till sängen och drar igång ett nytt avsnitt. Herregud. Jag har blivit en bekväm kärring!

Still going strong när det kommer till att vara lustig. Eller?

we´re back

Höll i hatta, vi har inte gått någonstans. Vi gör't igen. Vi kanske inte har kommit tillbaka för att stanna, men inte heller försvinna. När ni nästan gett upp hoppet dyker vi upp som två räddande änglar med glorian på sne. Vi har helt enkelt haft det förjävla gött för att hänga framför en röten blogg som ändå ingen läser... ;P

Norges nationaldag har firats med råge. En lätt och ledig tapas som snabbt glömdes bort bland alla schwarmas och burgers som frossats inne i dimman fick inviga helgen. 17:e maj har alltid, är och förblir en dag då kreditkortet går varmt på uteserveringarna, då man firar något man egentligen inte bryr sig ett jota om och norrmännen får glänsa. När man på nattklubben får syn på en norsk ung kvinna, iförd bunad (folkdräkt som norrbaggarna gladeligen har på sig för att visa hur rik man är)stå på ett bord, dansandes med en ung man under kjollagret, då är det fest. Då känner man avund över att man själv inte är norsk och att man inte äger en bunad värd 30 000 nok. Det är också fest när vegetarian-Jules sänker, inte bara en, men två snabbmiddagar på kebabresturangen Mamaris under loppet av 8 h. Smygstartade med en apartize;kylling schwarma, för att sedan bita loss på á la carten; hamburger tallrik. Jules mage fick dock en smärre chock då den inte ens har upplevt en big mac & co under sina 20 jordvarv. Snopet. Jules försöker smälta in, bara vara young and wild and free men får helt enkelt erkänna för sig själv att hennes hjärta (läs mage) bankar starkare för gojibär och sojakörv.

Jules blev nockad av för mycket kött men Celange höll fanan högt, svepte en jäger och gick på nattklubb efter en hel dag i härjets tecken. Kul nationaldag, här har vi mycket att lära Sverige. När en frulle invigs med bloody marys, då är det galej.



laxarullar och fritatas, lite lätt och ledigt

young and wild and free

mojitodrev

john fogerty

bloody mary-brunch

parkhäng

woop woop

götting i sola med älskling

woop woop!

Vi är slitnare än aldrig förr och helgen har ju bara börjat. Man är ju inte ungdom längre. Det känns när det bränns. Skål. Woop woop!

Dags för semester

Idag är jag ledig. Ledighet sitter så rätt. Vaknade för några dagar sedan av att höra min egen röst säga "Haaaaa det!" i ett otroligt trevligt tonfall. Då är det illa. Då är det dags med lite ledighet. Då har det gått för långt. Idag är jag ensam hemma. Ensamhet sitter så rätt. Jag har just ätit frukost på sängen och lyckades med det omöjliga; att inte spilla något på mina nytvättade lakan. Förra veckan var helt otrolig. Då menar jag otrolig. Jag tror inpricip att jag inte lyckades med en enda incidentfri frulle på hela veckan. Jag vet inte vad det var med mig, men jag har blivit lite av en jävel på att tappa saker. Var det inte te som spilldes ut över hela brickan och dränkte mina mackor så var det mina mackor som dök in i tekoppen, bokstavligt talat. Tror jag skrek "men för i helvete" nästan varje morgon. Tänk dig själv, att ha styrt upp värsta fina frukosten och sedan se den simma runt rätt framför näsan på dig. Inte så värst upplyftande start på dagen. Inte så god heller för den delen.

Igår väcktes jag av en varm kram som nästan brändes till lite mot min kropp. Thailandsbruden var hemma. Och Thailandsbruden hade inte brassat en minut för lite på playan kan jag lova. Gaz gaz. Don't mess with Celange vad det gäller playa häng för hon kan sin sak, det vet jag av egen erfaring. Tänk er en gingerkid som blir rödmosig efter en kvart vs. en blondin som som kan schteka från soluppgång till neduppgång hängandes på Jersey Shore ihop. Vilken kombo. Black and red. Pepparkakan och kräftan. Lite så jobbar jag och min sambo. Tur är väl att jag någonstans inser mina egna gränser. Inser att kokosolja på kroppen skulle förvandla mig till en bonfire på minuten. Inser att vi alla fungerar lite olika och att jag aldrig kommer bli som Celange, att det inte är någon idé att jag försöker. Inser att jag är fin som jag är. Hur som helst så är jag glad för att ha en skinande Celange, tankad på energi hemma igen. Men nu är det min tur. Om två dagar åker jag till Florida och resväskan står vidöppen. US and the A, i'm coming home.

Tack och hej

Idag åker vi hem. Vår semester här på koh phangan har varit asfet! Vi har klarat oss från matförgiftningar och inte haft större problem på toaletten, förrän nu. Tack diarrén för att du äntligen kom, lagom till hemfärd. Är det inte magsjuka så är det chilimage. Gött å.

Tack bästa Stina för en fantastiskt chill semester. Gla i deg!

Brun og blid

Solen har gått ner för några timmar sedan, min mojito är slut och jag och Stina njuter av att sitta i baren och lyssna på havet. Ikväll har vi käkat med gänget som jobbar här på munchies, de tog oss till ett ställe som heter hot pot. Det är som en slags buffé där man får ta kött, grönsaker och annat tillbehör och sen grilla/koka allt själv vid bordet. Asfett. Jag åt så mycket och det var så gott. Jag citerar stina här; blir vi inte matförgiftade efter den här måltiden kommer vi aldrig att bli det. Rått kött och bläckfiskar överallt, men värt eftersom det var så jäkla gött! Allt förutom sjögräset som jag åt rått, skulle tydligen ätas kokt. Det luktade och smakade blöt hund. Gött å.

Igår reste våra nyfunna brittiska vänner härifrån, riktigt sköna folk som vi saknar lite idag. Vi har dock munchiesfolket kvar som vi är riktiga homies med vid det här laget.
I morgon är vår sista heldag här och vi kommer väl spendera dagen som vanligt, sova, sola, bada och läsa. Livet i Thailand är precis så chill som man vill ha det och jag kommer väl antagligen bli en sån där russintant som är alldeles för brun för sitt eget bästa och dra hit varje år från och med nu. Eventuellt köpa ett hus här och dra hit under vinterhalvåret. Det hade varit något det.
Ses snart i kylan!

Idag är det din dag.

Idag är det din dag min fina. Idag är dagen då du kom till jorden. Idag är dagen då du skulle fyllt tjugofem år. Idag är dagen då jag tänker på dig, lite mer än vanligt. Idag är dagen då jag sentimentalgråter till Friends på morgonkvisten. Idag försöker jag minnas din röst, men hör den inte riktigt. Känner den inte riktigt. Hur låter du? Idag försöker jag minnas ditt ansikte framför mitt, men ser det inte riktigt. Får inte fram det riktigt. Hur ser du ut? Idag saknar jag dig så det gör ont i bröstet. Idag är det kvinnornasdag. Och just du, du kunde det där med att charma. Du hade just det. Det som fick alla Arvikas tjejer att råka fastna just på den sidan du fanns med på i skolkatalogen. Du var många tjejers drömkille. Du är nog fortfarande många tjejers drömkille. Idag är dagen då jag tänker på alla våra fina stunder tillsammans och drömmer mig tillbaka. Drömmer mig in i dina mörka fina ögon. Drömmer mig in i din varma, trygga famn.

Full moon chillin'

Jules! Jag lever fortfarande trots att jag drack som om min sista dag var kommen igår. Jag och Stina njuter kan jag lova. Just nu sitter vi insmörjda i kokosnötolja på vår lilla altan och njuter av att vi INTE ska på full moon party ikväll. Ja, du hörde rätt, vi går mot strömmen kan man lugnt säga. Istället för att smeta in sig i självlysande färg, ha fula neonkläder och dricka mushroomshakes, väljer chartertanterna céline och stina att chilla. Vi är nog de enda turisterna på denna ön som inte går, och det är ingen överdrift. Känner mig rätt cool ändå, mammi sitter hemma medan ungarna drar ut på rackartyg. Mammi slitet inte ut sig i onödan. Men hade du sett mig igår, kära vän, hade du varit stolt. Det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag hade en riktigt fet födelsedag som jag sent kommer glömma. Det kunde ha slutat riktigt illa, halkade inne på toaletten, platt fall. Huvudet en millimeter från stentrappen. Celange klarade sig undan lindrigt, bara en förstörd hand. Avslutade kvällen med att döda en kackerlacka med en 6 liters vattendunk spritt språngande naken, Stina hjälpte till genom att försöka dränka den med duschen. Tänk vad alkohol kan ställa till det.

Spinn lagom, när jag kommer hem ska du få din release, då ska det analyseras och det ska bollas fram och tillbaka. Jag kommer hem med fräsch energi till hela slaskoslo!

Tack för gratulationen, älskar dig också såklart. Nu ska jag njuta av kvällsbris och fullmåne. Peace!

Kära vän...

Du svarar inte på mina brev. Vad har hänt? Kvarstår kärleken emellan oss? Jag börjar bli lite orolig. Nojjig. Här sitter jag återigen men kvällskoppen i handen i vår kära våningssäng och spinner på jalet. Hur mår du? Spinner jag i onödan? Som du märker, jag har frågor som behöver besvaras. Det jag i skrivande stund åtminstone vill nå fram med är att jag vill önska dig en mycket fin födelsedag. Vart du än firar den. På playan, på munchis baren, i en bungalow, med ränndreta på toaletten, ja, jag önskar dig bara gott på denna stora dag. Jag saknar och älskar dig!

Kära Celange...

Livet i Oslo leker bra och jag klarar mig förvånansvärt fint på egen fot. Det är ganska härligt att ha eget space. Att kunna slänga runt mina saker här och där, att inte bli väckt av ditt alarm och att inte behöva kravla, hoppa, rulla (ramla) ned för våningsängstrappan i ottan. Detta säger jag inte för att göra dig ledsen eller orolig för att bli övergiven, mer för att dela med mig och visa uppriktighet så som en sann sambo ska göra. Jag tror att det är sunt för dig och mig att vädra oss från varandra. Att få egen tid. Tid till att sakna varandra. Och du vet, kärlek växer på avstånd.

Basilikan i fönstret gav jag upp samma dag som du drog din kos till playan. Jag tror den dog på grund av för lite kärlek och omsorg. Hur man knipsar av bladen kanske också hör in i bilden, vad vet jag. Den såg som grå och död ut efter du hade åkt. Ledsen. Imorgon åker den i sopan. Nästa steg blir att inskaffa en krukväxt. Ett nytt liv som du och jag ska livnära. Tillbaka får vi fräsch doft och syre. Ge och ta.

Lina har intagit din position bredvid mig i sängen med den oranga rastakepsen på. Flätorna har blivit utsläppta och rastakepsen har gått ett steg längre; rastakrull! Det där fluffiga änglahåret väcker fina barndomsminnen hos mig. Då mamma gjorde rastaflätor i hela mitt hår och jag kände mig hippast i Brunskog. Då jag efter några veckor flätade ut dom och fick fetaste krullet man kan tänka sig. Bob Marley.

Med en kaffe to go satte jag mig igår efter jobbet ned på asfalten i solen och bara njöt. Sög in alkispissdoften i den skinande solen och kände hur hela jag fylldes av värme. Fåglarna kvittrade, våren sa hej och jag blev alldeles lycklig. Då tänkte jag på dig min vän!

Är det fett på munchis? Munchar du järnet? Gör bonnebrännan några framsteg? Hur mår magen?

Love from Norway

kara Jules...

...Solnedgangen har nyss varit. Stina sover som ett litet barn har i baren och jag njuter av livet, lite allmant. Solbrannan ar ett faktum och jag och Stina har graderat oss fran att vara tva blekfeta skandinavier som skams lite over att vara vitast i Thailand, till att vara tva blekfeta skandinavier som skams over att vara brandast i Thailand. Nej sa farligt ar det verkligen inte. Vi ar bade vita och roda pa samma gang. Det ar fint. Lite som en polkagris. Eller som den danska flaggan. Ska sanningen fram sa kunde vi inte bry oss mindre om hur vi ser ut for tillfallet. Vi bor i finaste bungalowen vid havet pa en o nagonstans i thailand. Vi sorplar fruitshakes och ater gudomligt god mat. Jag klagar inte. Det far garna brannas lite har och dar, bara sa att man kanner att man lever. Vi lever helt enkelt hard core-sharterliv.Vi har bytt ut hotell som luktar klorin mot bungalow. Paraplydrinken som smakar bajs ar i stallet en bananshake. Vi badar inte i alldeles for kall pool och det finns ingen bamseklubb har sa langt ogat kan na. I stallet for att bo pa ett stalle som heter nagot i stil med playa del sol sa bor vi kort och gott pa Munchies. Gott a.

Ikvall ska Num laga morning glory till oss. Det blir GOTT(o:et ska saklart ha tva prickar over sig, later fanigt annars) Jag ska nog vaga mig pa min forsta chang pa den har resan, har inte riktigt vagat an pga min spyiga natt men nu kanner jag mig redo.

Hur leker livet i Oslo? Hur klarar du dig utan mig?

Love from Thailand

celange mår inte

Ja jävlar. Idag åker jag och och min exsambo Stina till thailandet. Igår klockan 17.00 började min semester. Det firades med öl och tortillachips. Jag och Stina tyckte livet kändes underbart fett och det beställdes in öl på rullande band. Vi gick hem tidigt och gjorde lite nattamat och hoppade i säng i tid för att vara utvilade inför kommande dag. Några timmar i sängen senare ligger Celange och vrider och vänder på sig som om hon hade demoner i sig. Illamåendet är ett faktum. Jag börjar grunna på hur jag kan må så illa av bara lite öl och försöker fortsätta sova. En halvtimme senare ligger jag huvudstupa i toalettstolen. Magsjuka dagen före man åker till landet där man definitivt får ränndreta känns halvstabilt. Nu sitter jag i uprätt läge, men på samma gång i fosterställning på golvet och knaprar vindruvor och dricker coca cola. Efter en natt i spyans tecken är min mage smalare än någonsin, kindbenen står ut som aldrig förr. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka med ett modellkontrakt?  Eller så får jag inte ens komma på flyget eftersom jag ser ut som en utmärglad pundare. Det återstår att se kära vänner. Önska mig lycka till.

Celange mår

En mycket bra helg har flugit förbi. Jag har hängt med la familia, hela härvan var hemma för att fira minstingens 4-års dag. Det har bowlats, det har firats, det har njutits av sol, skridskotur och morgonpromenader har gjort mig lycklig i kroppen. Bushen in my heart.

häng i sol

födelsedagsfest

rånöjd brud på barnkalas

bowlingteamet.

hipster

Jules tänker så rätt men det blir så fel. Fast ändå inte. En middag var tydligen utlovad här på bloggen. Hon ropade hej för tidigt men det blev ju bra ändå. Shopping inför playan 2012 och en fika á la chai soya latte fick det bli innan vi skapade föda utan dess like. Tvårätters tillsammans med tända ljus gör oss gott inför tider utan varandra. Nedräkningen har börjat, på onsdag flyger jag min kos för semester i landet med piratkopior utav ALLT, ris i mängder och fåniga svenskar som svänger sina lurviga till trancemusik och svampshakes när fullmånen lyser i havets böljiga vågor. Thailand, nu ru.

Halla niggah

I fredags var jag på konsert a la norsk hiphopish. Och att lyssna på norsk hiphop är lite som att lyssna på typ spansk hiphop. Du snappar upp ett par ord då och då och känner dig rätt så hemma med uttalet, annars förstår du inte så mycket mer än så = du förstår ingenting. Halla niggah, halla niggah stod jag och sjöng som om jag inte gjort annat i mitt liv än att lyssna på Onklp. Hold i balla baby sjöng tydligen han. Chill.

Idag avnjuter jag en ledig dag. En mycket välförtjänt ledig dag. En ledig dag som för många andra är första dagen på en ny arbetsvecka men som för mig är lite "äntligen helg!" känsla på. En ledig dag då jag vaknar halv sju på morgonen och kan inte somna om igen. En ledig dag då det faller snöblask ned från himlen för att äckla ned Oslos gator. En ledig dag då jag inte ska göra någonting alls mer än att bara vara en seg ungdom. Fan vad gött.

Idag är det bara två dagar kvar tills Celange lämnar mig och jag ligger här i min ensamhet i min säng och funderar lite på hur det här ska gå. Två veckor av tomhet då hon byter ut våningssängen mot thailändskt bungalowhäng. Seperationsångest. Därför tänkte jag idag på min lediga dag förbereda en middag att överraska med ikväll, lite som ett avsked och en symbol för god vänskap.

Dagens

Jules

Dagens release: Att jag idag genomförde ett baristatest och fick godkänt. Numera kan jag kalla mig för en barista, på riktigt. Numera levererar jag felfria kaffen i världsklass som får dig att bara vilja ha mer, mer och mer. Säg vad du vill, men så jobbar jag.

Dagens värda: Att sänka en bira som surprisade mig i kylskåpet efter middagen.

Dagens roliga: Jag gled in på Weekday efter jobbet där två frän-frän-frän-yeah-cool-stek-tattoo-äh jag-bryr-mig-inte-vad-jag-har-på-mig-men-råkar-ba-va-jävligt-inne killar jobbade. Deras konvo löd som följande:
Fräning nummer 1: Jag vet inte riktigt vad du tycker men jag känner att det vore jääääääääääääääääääääääaaaaaaavligt (x 100 ä:n till) nice med en braj nuuuuuuuuu!
Fräning nummer 2: Ah men läääääääääääääätt vi kör (x 500 ä:n till), du och jag har ju stängning ihop så det är schooooooooooft (x 1000 o:n till). (världsvant, pundigt skratt efteråt)
Jag tyckte det var så kul att jag gömde mig bakom ett klädesplagg för att inte skratta rätt ut åt dom. Weekday, that's where the action is. Min fråga är bara; sen när blev det så herre-min-yeah coolt att röka jolle som en gud?

Dagens insats: Gav lite klirr till en gatuliggare. Med målmedvetna kliv på väg hem passerade jag en shleten själ sittandes som näcken vid vattnet i skräddarposition. Sisådär tjugo meter längre bort stannade jag upp, tänkte på skylten där det stod är hemlös och utan mat och fick sådan rå-ångest. Jag vet inte riktigt vad som hände, fick bara feelingen av att här glider jag runt på gatan, på väg till mitt hem för att laga mat efter en dag på jobbet och passerar en gatuliggare, som om jag inte bryr mig mig. Det kändes som att han typ såg mig, som att han tänkte att jag var en snobbig, stressad city chick. Jag ville visa honom att jag inte enbart är en snobbig, stressad city chick. Jag har även ett Roobin Hood hjärta av guld. Det dåliga samvetet bet tag i mig. Jag vände på klacken, slängde in lite pengar i skålen och kunde återigen andas.

Mitt alter-ego

Celange


Dagens release: Att istället för att gå in på ett träningscenter och flåsa på ett löpband med 15 andra istället kunna gå ut och kuta i solsken och plusgrader. Sjukt härlig vårkänlsa infann sig. Solenergi= bra energi.

 Dagens värda: Finna en liten melkesjokolade i fickan när man känner sig sådär sjukt utpumpad i kroppen och vill unna sig något. Timing.

Dagens roliga: Få ett sms av Pappi. På lördag blir det bowling á la van Baalens. Då blir det tävling. Minst en person kommer börja gråta, en kommer bli asförbannad och en annan bli hungrig och vilja sluta spela efter en kvart. I alla fall om man ska se tillbaka på när hela familjen gjorde något förr. Det är fullt ös när vi kör, många starka viljor och allmänt mycket folk. Det kommer att bli fullt ös på the roof i arvika på lördag kan jag lova. Nu är det upp till kamp, vem kommer vinna? Vem klarar av att förlora? Det här blir kul, riktigt kul.


Dagens insats: Laga mat till min sjuka kusin. Kom på mig själv med att låta exakt som min egen mamma när jag ropade "maten är klar", det var kusligt likt. Jag tycker om att ta hand om sjuklingar, mammahjärtat i mig klappar hårt för folk som behöver hjälp, som behöver min hjälp. Det är en fet känsla det där med att kunna göra något, om än så litet, för någon annan. Det gillar jag. Kommer jag att likna min mor när jag får egna barn så kommer jag bli en sjukt bra mammi.

min mammi vid 18 års ålder.

mustasch

          rastafari. mustaschafari?

mustaschcrew

fuck swag

put your hands in the air if you dont really care

alla ska få sitt

Igår var det fredag. Med en rulle mustaschtejp, diverse huvudbonader och glajjor i alla dess former, blev det hipsterparty för fyra. Vi tog det ett steg längre, mustasch intatuerat på fingret känns bara så 2011. Varför spara på krutet? Allt eller inget. Så känner vi.

Jules var redo för att ta oslo med storm, klackarna i taket. Ett år yngre, ett år piggare. Celange kände mer att vin i soffan var hennes öde för kvällen. Kärring hördes i bakgrunden många gånger, Jules var bitter på mammi.

Jules: Mammi (Celange), du behöver få släppa lös, låt inte ungdomen i dig dö ut.
Mammi: Slutdiskuterat. Jag tänker sitta här om jag så ska dö på kuppen.
Jules: Fy fan vad du är tråkig. Fitta.
Mammi: Säger du en sak till så blir det utegångsförbud. Gå ut och roa dig med de andra barnen men låt mig få må i soffan med mitt vinglas. 
Jules: Fy fan vad du är äcklig. Du väljer en ingrodd soffa framför HDS (hard dubstep)
Mammi: Japp.

Kvällen blev bra, Jules fick inte hela planen i genom men det hann dansas i soffor och pimplas lagom. Vi tar nya tag ikväll. Jules vs Celange, vem vinner ikväll? Ska Jules få sin revansch? 1-0 till Celange. Än så länge.

highway to helg

Efter en heldag utklädd som katt i ett kontrollerat kaos känner Celange sig redo för helg. Highway to helg som en säger. Jules drar av sig förklädet, slänger av sig hatten och förtränger allt som har med rugbröd, blåbärstarte och kanelbullar att göra. En helg kommer inte utan att man skålar in den. Rödvinsdunken har åkt fram, Jay-z bara matar ut, boostar oss med goa vibes och vi känner att helgen har mer än bara ledighet att erbjuda. Vuxenlivet har hunnit ikapp oss båda trots att Celange börjar bli lite av en veteran inom det området. Jules har dock visat framfötterna och gått från 0 till 100, bara så där. Jävlar vad det går. Vi säger bara, mamma och pappa, vi förstår er. Vi förstår nu hur skönt det är med helg. Hur gött det är med vin en fredagkväll. Hur sliten man faktiskt är. Nu förstår vi. Skål.

jules vs celange

Jules


Panic at the disco. Det fick jag idag. Föreställ dig mig, sittandes i en kontorsstol iklädd en blöt pikéarbetsskjorta som fått sig en rejäl omgång i disken, själv i ett personalrum, utpustande efter en avklarad arbetsdag, förundrad över att jag blivit gammal nog att ansvara över kassauppgör och stängning på ett café. Hur gick det till? Jag kände mig nöjd. Stolt. Vuxen. Så sa det bara BAAM. Huvudnyckeln jag så noggrant hade placerat på bordet rätt framför mig var längre inte på sin plats. Förnöjdsamheten förvandlades till panikångest. Jag flippade, flög upp ur min chillade position i kontorsstolen och yrade runt som en idiot i rummet. Fyfan. Helvete. Jävlar. Hjärtattack. Ångesten bara blossade upp. Den hektiska minuten i letande kändes som en evighet. Jag var ett nervvrak. Öppnade mitt skåp, slängde ut sakerna ur väskan och kände hur hjärtat föll på sin plats igen. Nyckeln låg i de nedpackade byxorna. Puh. 


Dagens värsta: Att tappa bort nyckeln

Dagens release: Att finna nyckeln

Dagens lärdom: Att inte pusta ut, boosta sig själv med berömmelse och ta kvällen förrän man verkligen kan det.

Dagens happening: Ican har blivit mamma, på min namnsdag! Grattis till oss.


vs. Celange


Idag används det stora ord när jag öppnar munnen. Liv och kärlek är två ord som jag upprepat ett flertal gånger. Min älskade Ican har fött en liten bebbe, en liten pojke. Johan har blivit pappa. Tillsammans är de nu en liten familj. Hur vackert är inte det? Kan man hålla tårarna borta? Svar nej. Det är så vackert det där. Det där lilla sköra livet som sker ganska ofta ändå, jag menar alla vi som läser det här är ju trots allt blivit födda till denna jord på ett eller annat sätt. Men varje gång det sker så är det lika fantastiskt. Ett mirakel. Jag är så glad för deras skull. Att allt gick bra och de mår bra. Jag vill snusa på en bebis och krama om en kär vän som orkat klämma ut en unge. Det är ju fantastiskt om något. Lilla icanpican har med egna krafter klämt ut ett "litet" liv ur sig. Det är annat än en hård mage det.

Dagens värsta: Bli väckt av ett samtal och bli informerad om att man ska gå upp tidigare, jobba längre och dessutom underbemannat. Gött å.

Dagens realease: Att en timme senare få ett sms som får mig att gråta av lycka

Dagens lärdom: Man ska inte träna innan man är helt frisk. Det värker i kroppen. Fast egentligen kan jag inte klaga, herregud, folk föder barn.

Dagens happening: Ja det kan ni ju lista ut själva. Ican + Johan + bebbe = SANT

tonåren r.i.p

.

What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me, no more. Idag är det kärlekens dag. Då kärleken får flöda, ut åt alla håll och kanter. Inom kärleken finns det inga gränser. Vill du höra kärlekens trumma? Säg att du älskar mig. Vem har sagt att kärlekens trumma ska banka just idag? Varför ska man tröstäta geléhjärtan till dess förbannelse och ha tacovalentinesmyz med älskling just idag? Lite hypat känner vi spontant. Moläta geléhjärtan kan man göra varje dag. Mysa med sin älskade är vi ganska bra på, vi har ju varandra. Varför skapa en dag som orsakar mer ångest, ensamhet och längtan efter tvåsamhet än vad det redan finns i världen? Nej, fuck valentine (yeah) men hylla kärleken! Se det du har var dag, ta ingen förgivet.

Jules startade dagen med att försäkra sig om att hon bannemej skulle bli uppvaktad på denna dödsdömda dag. Det var nu eller aldrig, skickar man ett mess får man förhoppningsvis ett svar tillbaka. Jules strategi var att vara först ut med en kärleksförklaring. Det är ingen idé att gå runt och vänta, en lärdom hon fått genom livets gång. Vem sviker aldrig Jules? Vem hoppar när Jules hoppar? Vem finns alltid där när Jules behöver en famn? Celange. Jules körde med säkra kort. Det här är en sådan dag man inte vill faila på. Ta inga onödiga risker, det kan göra förbannat ont. Jules lyckades. Release.

Celange körde mer på stilen, alla-hjärtans-dag-är-dröl-snacket och spelade svårfångad. Det tog dock inte långa stunden innan hon fick ett vackert sms i mobilen. Jules hade levererat och då var det bara att lägga ner bitteryxan och ge all den kärlek som hon dagligen försöker ge henne och alla andra i sin närhet. Ett sms till och Celange blev lite extra kärlekskrank trots att hon försökte hålla de rosa molnen borta. Det är töntigt att vara kärlekskrank på alla hjärtans dag. Eller?

Vi hyllar kärleken genom romantisk middag för två, ett glas vin med en bästa vän. Det duger mer än väl i krig, detta är inget andrahandsval. Hade vi haft pojkvänner, hade vi då suttit med en exotisk tacopaj garnerad med ananasringar på toppen och sett på Nothing hill i skinnsoffan? Osäkert. Den som lever får se. Vi ska inte hymla med att vi ibland (läs ofta) längtar efter en mans famn. Jules gick all in detta året. Valentine 2012, ta mig med storm. Kanske skulle det äntligen hända. Kanske skulle hon få uppleva alla hjärtans dag på ett sätt hon aldrig gjort förut. Nu blev det inte så, bättre lycka nästa år. Geléhjärtan är gött å. Jules tar nya tag.

Celange som trots allt är ett och ett halvt jordsnurr visare vet att det där med alla hjärtans dag inte behöver vara så fett även fast man har någon. Tacopaj med ananasringar är ju inte alls gott. Det känns när det bränns och vice versa. Det är fint att tycka om någon lite extra. Man ska låta sig känna även fast motgångarna flödar, det gäller att inte ge upp. Det finns någon där ute. Eller?

Idag vill vi tanka er och oss själva fulla med kärlek. Kärlek till dig själv och de du värnar om. Säg vad du vill, men det är inte svårare än så.

Jules vs. lägevakten

Jag har gått runt och hostat och snorat som en idiot i över tre veckor. Huvudet har snurrat, kroppen velat falla pladask och lungorna hoppa ut med de gälla hostutbrotten. Det har blivit lite som min normala måendestandard, att liksom hostan är en del av mig, att jag går runt och hostar ner kunder och att det är no problemo. Men nej, igår var det dags att ta saken på allvar. Jules skulle besöka doktorn för första gången i Oslo.

Bland snoriga småbarn skrikandes att de inte ville vara där och att de ville hem till mamma satt jag, yrare än någonsin i min ensamhet, i kanske mest behov av min mamma. Men jag skrek inte. Jag klagade inte. Mig var det ingen som brydde sig om. Jag knep ihop, så som man ska göra när man är tjugo år i ett väntrum. Tålmodigt vänta på sin tur. Helst utav allt ville jag följa med i strömmen, släppa på tårana, krypa in i någons pappas famn och skrika på mammi. Mammi som är borta. Mammi som är på andra sidan jorden. Ensam är stark.

Doktorn sa att jag kan ha mykoplasma, och nu knaprar jag antibiotika. Chill. Igår tog jag tåget till Arvika och tittar i skrivande stund ut över en vit, kall, liten och tom stad. Vad har hänt? Idag åker jag ut på retreat. Retreat hos min älskade sambos familj. Vi har kommit så långt nu i vår relation att familjen inte är någon biggie längre. Vi är verkligen trygga med varandra. Jag känner lite spontant Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar. Hos dig har jag allt, där vågar jag stanna kvar! Céline Van Baalen, du är inte så dum du.

DAGENS

Celange and Jules

Befinner sig just nu: Sängliggandes, fosterställning

Dagens humör: Båda försöker tappert men inser att det blir omöjligt när slemmet hopar sig i bröstkorgen, febern tränger sig på och man inser att vintern inte är över på långa vägar.

Dagens mående: Kunde varit bättre, mycket bättre. Jules börjar fundera på att ett besök hos doktorn kanske inte hade varit så dumt, har trots allt hostat som en dansk rökkärring i tre veckors tid. Celange kommer hack i häl, lite mer ny i kläderna men har spicat upp det med feber.

Dagens bra: Komma hem från jobb och dö lite grann samt tycka synd om varandra omfamnandes.

Dagens dåliga: Kombinationen mensvärk och fökylning deluxe kontrar Celange med, Jules känner lite mer att lära sig kassauppgör på norska efter 9 timmars jobb, black out, känner sig gôrdum, inte gjorde hennes välmående till fördel. The botten var nådd.

Dagens låt:

Dagens citat: Kör i vind! sköjje...

Skrattar åt: Celanges jävla röst säger Jules lite spontant. Celange själv sparar på krutet, svårflörtad idag, hur än Jullan bär sig åt.

Tank mä full med: Vamos á la playa, paraplydrinkar, sombreros, solenergi.

Celange kan inte sova

Klockan är 01.05 och det är verkligen dags att sova. Måndagen nalkas sakta men säkert och jobb väntar. Jag lägger mig i sängen efter en kul helg med både tapas-kalas och finbesök i kollektivet. Jag vrider mig några gånger, finner en bra somna-in-position och inväntar John Blund. Pipet som vi plågades av för en stund sedan är borta och jag kan äntligen slappna av. Helt plötsligt hörs ett konstigt ljud. Är det någon som står utanför mitt rum och säger ett ord var 5:e sekund? Jag lyssnar spänt och försöker lista ut vem det är som är uppe och flänger mitt i natten. Tillslut finner jag källan. Rätt över mig, på överslafen i våningssängen ligger Jules i djup sömn och skapar ett sjukt irriterande ljud på utandningen. Jag plågas inte av småljud i onödan men just den här kvällen när jag verkligen måste få sova så kan jag inte annat än att försöka lista ut hur jag ska få tyst på oljudet. Tillslut bryter Jules ut i en hostattack, jag kan med hjälp av en spegel se hur hon halvt sätter sig upp och byter sovposition, "YES" tänker jag, nu slutar gurglandet. Det tar ca 30 sekunder av ljuv tystnad tills hon byter taktik, i stället för att göra små pratliknande ljud börjar hon snarka. Finns det något mer störande att lyssna på när man själv ligger och vrider sig för att man inte kan somna, lyssna på en annan som mår så gött av sin sömn att den personen unnar sig lite snarkningar? Tror inte det va. Jag blir mer och mer stressad och Jules sjunker mer och mer in i sin dvala. Jag vill ändå inte väcka henne för jag har erfarenhet av att folk väckt mig och säger "Céline du snarkar, jag kan inte sova". Man blir iriiterad över att bli väckt och ännu mer irriterad över att det faktiskt inte är något man gör med flit, man kan ju pröva att lägga sig åt ett annat håll men om det inte funkar så funkar det ju liksom inte. Så nej, väcka henne är inget alternativ. Jag börjar lite smått trycka upp mina tår mellan balkarna, bara som ett litet störningsmoment för att hon eventuellt ska byta ställning och då förhoppningsvis sluta snarka men det tycks bara göra henne gott. Lite som gratis massage. Jag förlorade battlet, Jules fick äntligen en hel natts sömn och det får jag ju bara unna henne. En hemsk mardröm, 30 liter svett och några få timmar i dimman senare ringer klockan. Vem sa att måndag är den bästa dagen i veckan undrar jag?

Jules vs. ghettot

Jag har fått höra att vi bor på ett av Oslos lite mer raffiga områden, slummen, ghettot, Oslos Harlem, Rosengård, Bergssjön, Tensta, kalla det vad du vill. Många höjer i alla fall lite extra på ögonbrynet när jag säger vart jag bor. "Jasså, du är en av dom med snabba cash i ena byxfickan och pistolen lite hangloose i den andre. I know who you are, u ain't gonna fuck with me" tänker dom. "You know how we roll that shit NiGgAhH, and I am gonna fuck with you" tänker jag tillbaka med ett självsäkert smile, skakar hand, blinkar med ena ögat och lämnar en bunt cash i den andres hand. "Dollar dollar bill yao $$$".

Jag själv skulle säga att det är en lätt överdrift. Visst, det är lite mer underground feeling här runt Brugata hoodet, man går ut ur lägenheten, stänger gallerporten, hänger runt, glider runt, röker blunt och gör en stunt genom gängen på gatan. Men det är inte direkt så att jag vaknar av skottlossningar varje morgon och tänker "chill, nu är dagen i gång". Jag känner mig ganska safe här så länge mitt lokalsinne inte sviker mig (vilket händer ganska ofta) och mina kära vapendragar står vid min sida, redo att ingripa. Vi ligger inte efter, snarare ett steg före. Kom hem från jobbet idag, slängde mig ner på golvet sliten som tusan och skvatt till av värsta basrösten utanför min rumsdörr. "SNOOOOP DOGGGGGGG, smoke weed everydayyyyyyyy" Hanna kan sin sak och jag tänkte bara att vårat kollektiv prepresenterar home of the gangstas rätt bra ändå.

Celange och Jules vs. tortyr

Celange och Jules ska sova. Otroligt trötta, fulla av tankar båda två kryper de upp i sin hårda våningsäng. Celange på den ändå lite lyxiga platsen, underslafen, och Jules får ta stegen upp till det övre redet där hon har sitt krypin. Konstigt egentligen hur det ändrar sig det där med vart man vill sova. När man var liten gjorde man vad som helst för att få klättra upp och ta kungatronen, man ville vara herre på täppan. För Jules är det lite mer en utmaning. Hur tar man sig upp på smidigast sätt utan att Celange blir störd? Ska man hoppa upp lite käckt? Och hur tar man sig ner egentligen? Trött som fan ska man slida ner lite smidigt, lite lätt. Eller varför inte rulla? Vem kan stoppa Jules när hon bara rullar fram?
Som sagt, vi är båda trötta efter en lång helg och ser framemot en god natts sömn. Något är fel. Ett förbannat jävla pip updagas i våra öron. Det är lite för lågt för att orka lokalisera det men alldeles för högt för att ignorera. Vi tror att det rör sig om ett brandlarm på ganska långt avstånd, det hörs liksom från innergården fast ändå inte. Tänk tinnitus, lite som ett morgonalarm som är på hela natten. Det går inte att dämpa ljudet med en kudde, det skär liksom igenom märg och ben. Jules försöker spinna bort det, tänka på annat, men i stället blir det dubbelt upp. Tankar som virvlar hit och dit, och när man väl tänker på ingenting så dyker larmsignalen upp som reklamen på gratis-spotify. Sjukt störande. Det blir kaos i våra huvuden. Båten kommer inte i hamn, det är storm och vi är ute på öppet hav. Ett jävla kaos. När man tillslut somnar (inte Jules då för hon kör larmmedley hela natten) så vaknar man först av larmsignalen från mobilen och inser att det där fruktansvärda tortyrmaskinen fortfarande kör sitt race. Klockan börjar sakta men säkert dra sig mot sängdags och blir ni förvånade när vi berättar för er att det fortfarande piper? Vem ska vinna the battle? Kommer det sluta på psyk för oss eller tar batteriet slut någon gång? Vem ger upp? Vem får Robinsonstatyetten? Vinna eller försvinna, det är frågan. Kampen på plankan är i full fart och vi tänker fan inte tappa fokus. Här gäller det att hålla huvudet kallt. Och mitt uppe i allt det här sitter vi nu och försöker knåpa ihop ett inlägg men vad stör oss? Jo, pip  pip pip pip pip pip pip pip pip pip pip pip pip pip pip ..... AAAAAAAAAAAAAARRGGGHH!!

Celange söndagsmår

Idag är en sådan dag som jag känner mig mörbultad, bakfull och helt otroligt sliten utan att ha festat något alls. Idag äter jag kylling schwarma till frukost. Idag är livet egentligen ganska bra fast jag tycker synd om mig själv ändå, för säkerhets skull liksom. På söndagar har man tid med sånt. Idag är en sådan dag som man får gå till Deli de luca och köpa Ben & Jerrys för löjliga summor, bara för att jag känner mig lämnad. Övergiven, stampad på och alldeles alldeles ensam. Jules har lämnat mig. Ja det är sant. Hin dissade hemmamyz med sin älskade för en annan brud, de ska se på den där filmen med en hopplös trollkarl som har ett ärr i ansiktet, inga föräldrar och sjukt fula glasögon. Hon ska alltså åka till en annan tjej, till ett annat hem, för att se på en annan film och mysa med en annan. Känns tungt. Riktigt tungt. Vet inte alls hur hon tänker ibland.

Skämt åsido, myzkväll står på schemat och jag har min fina Mirja här som fyller upp tomheten från Jules galant. En axel att lägga sitt tunga huvud mot en kväll som denna är precis vad jag behöver just nu. Och Ben & Jerrys glass då förstås.

Jules i cafévärlden

Mina händer äter upp apotekshandkrämen på sekunden, jag söker AKUTHJÄLP! Jag försöker tappert få mina stackars händer i livslust igen, smörjer lager efter lager, men inget händer, förutom att det typ fräter till som satan och att jag luktar extra freshhh. Därmed överväger jag att sluta tvätta händerna efter diverse toabesök, men är det lite väl ohygieniskt? Jag fruktar över min allra största skräck: skabb. Celange säger att jag bara inbillar mig när jag med uppspärrade ögon visar mina röda fingrar och ajjar för mig själv över mina små prickar. Har jag blivit en hypokondriker? Knogarna är alldeles röda vilket i och för sig ser ganska respect ut. Ser antingen ut som att jag spelat kronan i en timme utan att ha skrikit en enda gång eller att jag har slåts. Kanske inte lika mycket respect när det just är på grund av att jag diskar andras skit.

Idag har jag lärt mig att:

1. Norskar uppenbarligen inte förstår vad "var det bra så?" betyder i och med att sekundrarna efter denna ständigt upprepande fråga blir lika awkward gång på gång. Jag ställer frågan, kunden tittar frågande mot mig som om jag vore ett ufo och säger "ursäkta?", jag ställer frågan igen, får en ännu värre är-du-ett-ufo? blick och det slutar med att jag bara ler, flammar upp i en rött ansikte och säger beloppet de ska betala.

2. Att norska 50+ kvinnor iklädda pälsjackor kan vara förjävligt snobbiga och otacksamma och vara experter på att finna minsta lilla fel. De skakar bara på huvudet, muttar något i stil med "idiot", ger killerblicken och tänker "herregud, vad är det här för service egentligen?" Vad man än gör så är det inte bra. Vad man än gör så är man dum i huvudet.

Booooost

Jules om Celange

Celange, det vill säga Céline Van Baalen är en brud på 21, snart 22 jordvarv. Hon är uppvuxen i en stor, livlig och underbar familj i ett mysigt hus på landet beläget i självaste raggarmeckat; Klässbol.

Första minne:

Céline är egentligen en person jag alltid vetat vem det är. En person som under min barndom hängde på samma gårdsfester och barnkalas som jag men som jag egentligen inte visste så mycket om, mer än att hon var Agnes bästis. Jag var också Agnes bästis. Där hade vi genast något stort gemensamt.

Det var hamnfest 2004, sommarvindarna var svala och det var bara några veckor kvar tills det var dags för mig att träda in i högstadievärlden. Jag hängde nere vid karusellområdet med Agnes och det var på den tiden alkohol inte fanns med i bilden, när man bara drev runt på stan under kvällstid och tyckte det var spännande nog. Jag minns att jag blickade upp mot den där superhöga gungan, "kanonen", då jag fick syn på Céline. Vitsvartrandig tröja, svarta manchesterjeans, nitbälte, batiksjal, converse, dreads och en livlig glimt i blicken. Hell yeah. Céline stack ut. Hon var en sådan som jag tyckte var cool. En som jag ville lära känna. En som så småningom blev en av mina allra bästa homies.

Hur det hela började:

Vår vänskap tog fart genom friskolan, även kallad freakschool. Just Céline kunde det där med att freaka till det. Hon var teaterapan som kunde få en hel klunga runt om sig att bryta ihop i skratt. Hon älskade att stå i centrum, synas, höras och spexa. Hon sjöng som en gud och ordet estet sken om henne. (Kanske lite för mycket för hennes egna bästa ibland) Hon kunde sin grej, hon var omtyckt. Och hon fick mig att önska mig en palestinasjal i 13års present. Just när jag gick i 7:an hängde vi inte särskilt mycket med varandra. Det tog sin tid, men med tiden byggde vi upp något riktigt fint. Systerskap.

Tre ord om Céline: Rivig, balanserad och storhjärtad.

Fett minne: Jerseyshore häng. Springandes längs vågorna på stranden i solskenet hand i hand. Ren och skär lycka!


Celange om Jules

Jules går på sitt pass under namnet Julia Lola Gigi Riordan och firar sina 21 år på jorden i oktober. Lola Gigi är hennes andranamn och har alltid varit något att skämta åt då båda namnen är porrstjärnenamn. Det ska tilläggas att Jules inte är någon porrstjärna. Julia kommer från en fantastiskt härlig vegetarian/hippie familj och har vuxit upp ute i tha real bush tillsammans med mamma, pappa och bror. Är du ute hos Julia kan man vänta sig otroligt god mat (läs ekologisk), värme och kärlek från hela familjen Riordan. Ute i Rinnefors är allt möjligt, vill du ta en inre resa så har du kommit till rätt place.

Första minne:

Som Julia redan har skrivit så har vi alltid vetat vilka varandra är men mitt första starka minne från Julia är utanför Arvika kommunala musikskola. Det börjar dra sig mot sommar och vi har precis avslutat ett jazz/ballet danspass där båda var med. Agnes som då var våran gemensamma vän presenterade mig för Julia. Fram kom en tystlåten, blyg tjej med brunrött hår, klippt i en längre page, ansikte rödare än håret och kallsvettiga händer. Hon bar en urtvättad batik t-shirt som satt lite trångt i halsen, jazzbyxor á la 1999 och firefly skate skor. Vi utbytte inte många ord, tror det var mest jag som larvade mig och försökte chilla upp stämningen eftersom Julia på den tiden var blyg. Om jag ändå hade vetat vad som komma skulle.. Jag hade hört mycket om henne genom Agnes och blev glad när jag några år senare fick veta att vi skulle börja på samma skola. The freak school. Där bildades då det stora tjejgänget och vi hängde i samma kretsar under hela högstadiet. Blev senare riktigt tighta och spenderade många kvällar tillsammans med x-cider (den där gröna vidriga drycken som inte borde finnas), 3,5:or och man dansade loss till DMX och black eyed peas.

 Tre ord om Jules: Drömmande, sprallig och känslig


Fett minne: Kan inte annat än att hålla med Julia där. Segertåget dunkandes i våra headphones när vi genom hoppsasteg tar oss fram längs stranden, spanandes på alla lifeguards som nog spanade lika mycket som oss. Såg anatagligen sjukt fånigt ut men ack så fett det var. Senare på kvällen var det lika fett då vi smygrökte på samma strand och häpnades över hur starkt månen reflekterade i vattnet och hur lyckliga vi kände oss, vi kände att ingenting var omöjligt. Vi sa till varandra att vi aldrig fick glömma den stunden och det vet jag att vi aldrig kommer göra.

Posing genom åren

 Sunne vattenpark -06

 schletna brudar arvikafestivalen -07

 peppade brudar arvikafestivalen -07

 marten -07

 arvikafestivalen hellacopters -08

 Celange fyller 18

 nyår 08

Jersey shore-10

Brooklyn -10

midsommar -11