Dags för semester

Idag är jag ledig. Ledighet sitter så rätt. Vaknade för några dagar sedan av att höra min egen röst säga "Haaaaa det!" i ett otroligt trevligt tonfall. Då är det illa. Då är det dags med lite ledighet. Då har det gått för långt. Idag är jag ensam hemma. Ensamhet sitter så rätt. Jag har just ätit frukost på sängen och lyckades med det omöjliga; att inte spilla något på mina nytvättade lakan. Förra veckan var helt otrolig. Då menar jag otrolig. Jag tror inpricip att jag inte lyckades med en enda incidentfri frulle på hela veckan. Jag vet inte vad det var med mig, men jag har blivit lite av en jävel på att tappa saker. Var det inte te som spilldes ut över hela brickan och dränkte mina mackor så var det mina mackor som dök in i tekoppen, bokstavligt talat. Tror jag skrek "men för i helvete" nästan varje morgon. Tänk dig själv, att ha styrt upp värsta fina frukosten och sedan se den simma runt rätt framför näsan på dig. Inte så värst upplyftande start på dagen. Inte så god heller för den delen.

Igår väcktes jag av en varm kram som nästan brändes till lite mot min kropp. Thailandsbruden var hemma. Och Thailandsbruden hade inte brassat en minut för lite på playan kan jag lova. Gaz gaz. Don't mess with Celange vad det gäller playa häng för hon kan sin sak, det vet jag av egen erfaring. Tänk er en gingerkid som blir rödmosig efter en kvart vs. en blondin som som kan schteka från soluppgång till neduppgång hängandes på Jersey Shore ihop. Vilken kombo. Black and red. Pepparkakan och kräftan. Lite så jobbar jag och min sambo. Tur är väl att jag någonstans inser mina egna gränser. Inser att kokosolja på kroppen skulle förvandla mig till en bonfire på minuten. Inser att vi alla fungerar lite olika och att jag aldrig kommer bli som Celange, att det inte är någon idé att jag försöker. Inser att jag är fin som jag är. Hur som helst så är jag glad för att ha en skinande Celange, tankad på energi hemma igen. Men nu är det min tur. Om två dagar åker jag till Florida och resväskan står vidöppen. US and the A, i'm coming home.

Tack och hej

Idag åker vi hem. Vår semester här på koh phangan har varit asfet! Vi har klarat oss från matförgiftningar och inte haft större problem på toaletten, förrän nu. Tack diarrén för att du äntligen kom, lagom till hemfärd. Är det inte magsjuka så är det chilimage. Gött å.

Tack bästa Stina för en fantastiskt chill semester. Gla i deg!

Brun og blid

Solen har gått ner för några timmar sedan, min mojito är slut och jag och Stina njuter av att sitta i baren och lyssna på havet. Ikväll har vi käkat med gänget som jobbar här på munchies, de tog oss till ett ställe som heter hot pot. Det är som en slags buffé där man får ta kött, grönsaker och annat tillbehör och sen grilla/koka allt själv vid bordet. Asfett. Jag åt så mycket och det var så gott. Jag citerar stina här; blir vi inte matförgiftade efter den här måltiden kommer vi aldrig att bli det. Rått kött och bläckfiskar överallt, men värt eftersom det var så jäkla gött! Allt förutom sjögräset som jag åt rått, skulle tydligen ätas kokt. Det luktade och smakade blöt hund. Gött å.

Igår reste våra nyfunna brittiska vänner härifrån, riktigt sköna folk som vi saknar lite idag. Vi har dock munchiesfolket kvar som vi är riktiga homies med vid det här laget.
I morgon är vår sista heldag här och vi kommer väl spendera dagen som vanligt, sova, sola, bada och läsa. Livet i Thailand är precis så chill som man vill ha det och jag kommer väl antagligen bli en sån där russintant som är alldeles för brun för sitt eget bästa och dra hit varje år från och med nu. Eventuellt köpa ett hus här och dra hit under vinterhalvåret. Det hade varit något det.
Ses snart i kylan!

Idag är det din dag.

Idag är det din dag min fina. Idag är dagen då du kom till jorden. Idag är dagen då du skulle fyllt tjugofem år. Idag är dagen då jag tänker på dig, lite mer än vanligt. Idag är dagen då jag sentimentalgråter till Friends på morgonkvisten. Idag försöker jag minnas din röst, men hör den inte riktigt. Känner den inte riktigt. Hur låter du? Idag försöker jag minnas ditt ansikte framför mitt, men ser det inte riktigt. Får inte fram det riktigt. Hur ser du ut? Idag saknar jag dig så det gör ont i bröstet. Idag är det kvinnornasdag. Och just du, du kunde det där med att charma. Du hade just det. Det som fick alla Arvikas tjejer att råka fastna just på den sidan du fanns med på i skolkatalogen. Du var många tjejers drömkille. Du är nog fortfarande många tjejers drömkille. Idag är dagen då jag tänker på alla våra fina stunder tillsammans och drömmer mig tillbaka. Drömmer mig in i dina mörka fina ögon. Drömmer mig in i din varma, trygga famn.

Full moon chillin'

Jules! Jag lever fortfarande trots att jag drack som om min sista dag var kommen igår. Jag och Stina njuter kan jag lova. Just nu sitter vi insmörjda i kokosnötolja på vår lilla altan och njuter av att vi INTE ska på full moon party ikväll. Ja, du hörde rätt, vi går mot strömmen kan man lugnt säga. Istället för att smeta in sig i självlysande färg, ha fula neonkläder och dricka mushroomshakes, väljer chartertanterna céline och stina att chilla. Vi är nog de enda turisterna på denna ön som inte går, och det är ingen överdrift. Känner mig rätt cool ändå, mammi sitter hemma medan ungarna drar ut på rackartyg. Mammi slitet inte ut sig i onödan. Men hade du sett mig igår, kära vän, hade du varit stolt. Det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag hade en riktigt fet födelsedag som jag sent kommer glömma. Det kunde ha slutat riktigt illa, halkade inne på toaletten, platt fall. Huvudet en millimeter från stentrappen. Celange klarade sig undan lindrigt, bara en förstörd hand. Avslutade kvällen med att döda en kackerlacka med en 6 liters vattendunk spritt språngande naken, Stina hjälpte till genom att försöka dränka den med duschen. Tänk vad alkohol kan ställa till det.

Spinn lagom, när jag kommer hem ska du få din release, då ska det analyseras och det ska bollas fram och tillbaka. Jag kommer hem med fräsch energi till hela slaskoslo!

Tack för gratulationen, älskar dig också såklart. Nu ska jag njuta av kvällsbris och fullmåne. Peace!

Kära vän...

Du svarar inte på mina brev. Vad har hänt? Kvarstår kärleken emellan oss? Jag börjar bli lite orolig. Nojjig. Här sitter jag återigen men kvällskoppen i handen i vår kära våningssäng och spinner på jalet. Hur mår du? Spinner jag i onödan? Som du märker, jag har frågor som behöver besvaras. Det jag i skrivande stund åtminstone vill nå fram med är att jag vill önska dig en mycket fin födelsedag. Vart du än firar den. På playan, på munchis baren, i en bungalow, med ränndreta på toaletten, ja, jag önskar dig bara gott på denna stora dag. Jag saknar och älskar dig!

Kära Celange...

Livet i Oslo leker bra och jag klarar mig förvånansvärt fint på egen fot. Det är ganska härligt att ha eget space. Att kunna slänga runt mina saker här och där, att inte bli väckt av ditt alarm och att inte behöva kravla, hoppa, rulla (ramla) ned för våningsängstrappan i ottan. Detta säger jag inte för att göra dig ledsen eller orolig för att bli övergiven, mer för att dela med mig och visa uppriktighet så som en sann sambo ska göra. Jag tror att det är sunt för dig och mig att vädra oss från varandra. Att få egen tid. Tid till att sakna varandra. Och du vet, kärlek växer på avstånd.

Basilikan i fönstret gav jag upp samma dag som du drog din kos till playan. Jag tror den dog på grund av för lite kärlek och omsorg. Hur man knipsar av bladen kanske också hör in i bilden, vad vet jag. Den såg som grå och död ut efter du hade åkt. Ledsen. Imorgon åker den i sopan. Nästa steg blir att inskaffa en krukväxt. Ett nytt liv som du och jag ska livnära. Tillbaka får vi fräsch doft och syre. Ge och ta.

Lina har intagit din position bredvid mig i sängen med den oranga rastakepsen på. Flätorna har blivit utsläppta och rastakepsen har gått ett steg längre; rastakrull! Det där fluffiga änglahåret väcker fina barndomsminnen hos mig. Då mamma gjorde rastaflätor i hela mitt hår och jag kände mig hippast i Brunskog. Då jag efter några veckor flätade ut dom och fick fetaste krullet man kan tänka sig. Bob Marley.

Med en kaffe to go satte jag mig igår efter jobbet ned på asfalten i solen och bara njöt. Sög in alkispissdoften i den skinande solen och kände hur hela jag fylldes av värme. Fåglarna kvittrade, våren sa hej och jag blev alldeles lycklig. Då tänkte jag på dig min vän!

Är det fett på munchis? Munchar du järnet? Gör bonnebrännan några framsteg? Hur mår magen?

Love from Norway

kara Jules...

...Solnedgangen har nyss varit. Stina sover som ett litet barn har i baren och jag njuter av livet, lite allmant. Solbrannan ar ett faktum och jag och Stina har graderat oss fran att vara tva blekfeta skandinavier som skams lite over att vara vitast i Thailand, till att vara tva blekfeta skandinavier som skams over att vara brandast i Thailand. Nej sa farligt ar det verkligen inte. Vi ar bade vita och roda pa samma gang. Det ar fint. Lite som en polkagris. Eller som den danska flaggan. Ska sanningen fram sa kunde vi inte bry oss mindre om hur vi ser ut for tillfallet. Vi bor i finaste bungalowen vid havet pa en o nagonstans i thailand. Vi sorplar fruitshakes och ater gudomligt god mat. Jag klagar inte. Det far garna brannas lite har och dar, bara sa att man kanner att man lever. Vi lever helt enkelt hard core-sharterliv.Vi har bytt ut hotell som luktar klorin mot bungalow. Paraplydrinken som smakar bajs ar i stallet en bananshake. Vi badar inte i alldeles for kall pool och det finns ingen bamseklubb har sa langt ogat kan na. I stallet for att bo pa ett stalle som heter nagot i stil med playa del sol sa bor vi kort och gott pa Munchies. Gott a.

Ikvall ska Num laga morning glory till oss. Det blir GOTT(o:et ska saklart ha tva prickar over sig, later fanigt annars) Jag ska nog vaga mig pa min forsta chang pa den har resan, har inte riktigt vagat an pga min spyiga natt men nu kanner jag mig redo.

Hur leker livet i Oslo? Hur klarar du dig utan mig?

Love from Thailand