Farväl min sambo

Då satt jag här. Ensam. Fem månader har gått. Fem månader bosatt i ett krypin tillsammans med min bästa vän, min högra hand, min vapendragare. Min vägvisare i Oslo som lärt mig allt man bör veta om storstadslivet. Min mammi som gillar att lyfta röven från soffan, släppa taget om vinglaset och vifta på höfterna ute på dansgolvet lite då och då. Min vän som gillar att pimpa loss med kontokortet i baren lika mycket som jag. Min våningssängskompis som pillar mig i rumpan med stortån från nedersängen när hon är på härligt morgonhumör. Min myskompis som jag kör Friends maraton i skedposition med om kvällarna. Min Celange jag skrattar, gråter och spinner på jalet med.

Ikväll släcker jag lampan själv. Ikväll sover jag nederst i en tom våningssäng. Ikväll säger jag godnatt till mig själv. Imorgon vinkar jag i spegeln mitt emot sängen utan att se en annan härlighet i spegelbilden eller få en vink tillbaka.

Det var det. Rummet är tomt. Garderoben är utplockad. Celange syns inte till. Och med tårarna i hjärtgropen saknar jag henne redan. Men hon lämnar Oslo med flaggan på topp. Igår juckade hon sig ner till en strålande spagat på dansgolvet och fick bajsbruna fläckar på de nya vita streetskorna på köpet. Inte ens vanish hjälper i sådana lägen. Men vad gör man inte för lite applåder? Det var priset hon fick ta för ett hederligt gammalt partytrick som visserligen fortfarande går hem. Det var det värt. You go. Swag your life up. Peace.

Oj vilken fin tid vi har haft tillsammans. Oj vilken underbar sambo du har varit. Oj vad jag är lycklig som har dig. Fullfjädrad som jag är swaggar jag nu runt på egen fot, vare sig lokalsinnet är med mig eller ej. Vare sig jag vill eller inte. Vare sig det känns bra eller inte. Jag biter ihop. Jag kör på. Det här kommer att gå bra.

ARBETSLÖS

Arbetslös. Arbetshård? Arbetsfången. Arbetsfri? Ja nu var det slut på denna epoken. Dagisepoken. Oslolivet. Våningssängshäng. Fistävlingar. Showkvällar med de bästa. Rödtjut. Parkhäng. Kylling schwarma. Familjen Lena.

Min första dag som arbetslös. Jag kunde inte ha mer ångest. Vad fan håller jag på med? Ska jag flytta härifrån? Ska jag bosätta mig hos mammi och pappi? Kommer jag inte få gosa med mina barn längre?
Hur tänkte jag där? Jag får lugna ner mig, hyperventilera i en brun papperspåse och faktiskt inse att det var ju precis det här jag ville. Jag vill swaga runt lite överallt, lite när jag vill och lite hur som helst utan att behöva tänka på att jag har ett boende eller jobb som ska tas om hand. Jag vill ha sommarlov som alla andra barn. Jag vill köpa en cykel och faktiskt hinna cykla på den. Jag vill köpa en gitarr och bli frän. Jag vill springa likt en idiot i skogen. Jag vill att skogen ska vara skog och inte "gran i park".
Det här blir ju faktiskt sjukt fett ändå. Jag ska ha semester på obestämd tid. Jag har INTE en aning om vad som kommer härnäst, hur många gånger folk än frågar. Det var så jag ville ha det. Det är så jag har det nu.

Jules, oj vad vi är bra tillsammans. Oj vilken fin sambo, vän, älskling du är. Vi gjorde det. Vi bodde tillsammans. Det som så länge bara var prat i våra ungdoms dagar blev verklighet. Jag har nu lärt dig allt jag kan om Oslolivet. Fullfjädrad Oslobrutta med fruktansvärt lokalsinne. Kan inte bli annat än rätt. You go. Swag your life up. Peace.

Kollektivet Lena. Min fina lilla familj. Jag vet var ni bor. Tackar och bockar för allt. Ni är så fruktansvärt bra!

Celange är blödig, ensam och lite smått förrvirrad idag. Det får man vara på sin första dag som fri (?). Nu hoppar vi på ett nytt tåg. Det här bli bra. Eller?

Pengar rullar ut

Idag svirade vi om till bikinisarna och tog Oslos så kallade Ingebeach, Huk med storm. Där kryllas det av blekfeta kroppar, killar som kickar fotboll som Zlatan och gäng som lyssnar på Norges motsvarighet av Wu tang, Karpe Diem.

 

Schtek varé här. Årets första dopp i havet är avklarat och våra bleka kroppar har fått sig en rejäl dos av D-vitamin. En mycket lyckad utflykt började dock mindre bra. Vi klev på bussen som var omringad av kontrollanter och drog bekymmerlöst upp åkkorten. Vad som kom som en smärre chock var att mitt kort tyvärr saknade lite para. Den stenhårda vakten hade bestämt sig, här fanns det ingen chans för en tjej med hundögon att slingra sig ur, här var det bara böter som gällde. Jag började bli lite sur och förklarade att jag hade använt kortet igår, var säker på att jag hade pengar och kunde gå och fylla på kortet på momangen. Honom gick det inte att övertala och det var 750 jävla spänn på plats eller 900 jävla spänn i böter hemskickat som gällde. Jag började bli förbannad och kände hur hela jag riktigt taggade till. Nej nu jävlar, det här går jag inte med på. Försökte predika om hur jag varje dag stöttar kollektivtrafiken och om hur oskyldig jag är, men han hade bara böter i sikte. "Tror du att jag har 750 spänn på mig?!"¨får jag ur mig med en Celange vid min sida som håller sig lite för skratt men samtidigt försöker lösa det hela genom att få mig att bara betala. Bristningsgränsen var nådd, tårarna rann ner, jag betalade och vände på klacken. "Du, du glömde legitimationen" säger han. Med lite pms på det hela ryter jag "Den kan du behålla, din jävla idiot!" tillbaka. Uppkäftigtjej_91 försöker säga något kaxigt. 750 spänn hit och dit, det var det trots allt värt. Vad gör man inte för lite sol? Woop woop.

 Min kära sambo har intagit sängposition och nu ska jag göra detsamma. Det återstår inte många dagar tillsammans och det gäller att avnjuta de sista nätterna med Celange under mig i våningssängen, för snart ryker den. Sorgligt men sant har livet sina vändningar och nu är det dags för något nytt. Och med det nya följer oftast något bra med. Flyttstädningen är påbörjad och jag blir snart lämnad. Lämnad av min älskade vän. Buhuhu.

schleten väl

Grandma sitter hemma medan barnbarnen är ute och svänger sina lurviga. Japp, så är det, Celange har lite ensamtid för sig själv. Jules och de andra i kollektivet är ute på konsert medan jag ligger i sängen och slötittar på f.r.i.e.n.d.s. Kul tjej. Gammal gaggig tjej? För att känna mig lite hipp och ung smygröker jag från fönstret. Inser dock snabbt att det inte är gott nog, får lite huvudvärk och går tillbaka till sängen och drar igång ett nytt avsnitt. Herregud. Jag har blivit en bekväm kärring!

Still going strong när det kommer till att vara lustig. Eller?

we´re back

Höll i hatta, vi har inte gått någonstans. Vi gör't igen. Vi kanske inte har kommit tillbaka för att stanna, men inte heller försvinna. När ni nästan gett upp hoppet dyker vi upp som två räddande änglar med glorian på sne. Vi har helt enkelt haft det förjävla gött för att hänga framför en röten blogg som ändå ingen läser... ;P

Norges nationaldag har firats med råge. En lätt och ledig tapas som snabbt glömdes bort bland alla schwarmas och burgers som frossats inne i dimman fick inviga helgen. 17:e maj har alltid, är och förblir en dag då kreditkortet går varmt på uteserveringarna, då man firar något man egentligen inte bryr sig ett jota om och norrmännen får glänsa. När man på nattklubben får syn på en norsk ung kvinna, iförd bunad (folkdräkt som norrbaggarna gladeligen har på sig för att visa hur rik man är)stå på ett bord, dansandes med en ung man under kjollagret, då är det fest. Då känner man avund över att man själv inte är norsk och att man inte äger en bunad värd 30 000 nok. Det är också fest när vegetarian-Jules sänker, inte bara en, men två snabbmiddagar på kebabresturangen Mamaris under loppet av 8 h. Smygstartade med en apartize;kylling schwarma, för att sedan bita loss på á la carten; hamburger tallrik. Jules mage fick dock en smärre chock då den inte ens har upplevt en big mac & co under sina 20 jordvarv. Snopet. Jules försöker smälta in, bara vara young and wild and free men får helt enkelt erkänna för sig själv att hennes hjärta (läs mage) bankar starkare för gojibär och sojakörv.

Jules blev nockad av för mycket kött men Celange höll fanan högt, svepte en jäger och gick på nattklubb efter en hel dag i härjets tecken. Kul nationaldag, här har vi mycket att lära Sverige. När en frulle invigs med bloody marys, då är det galej.



laxarullar och fritatas, lite lätt och ledigt

young and wild and free

mojitodrev

john fogerty

bloody mary-brunch

parkhäng

woop woop

götting i sola med älskling

woop woop!

Vi är slitnare än aldrig förr och helgen har ju bara börjat. Man är ju inte ungdom längre. Det känns när det bränns. Skål. Woop woop!

Dags för semester

Idag är jag ledig. Ledighet sitter så rätt. Vaknade för några dagar sedan av att höra min egen röst säga "Haaaaa det!" i ett otroligt trevligt tonfall. Då är det illa. Då är det dags med lite ledighet. Då har det gått för långt. Idag är jag ensam hemma. Ensamhet sitter så rätt. Jag har just ätit frukost på sängen och lyckades med det omöjliga; att inte spilla något på mina nytvättade lakan. Förra veckan var helt otrolig. Då menar jag otrolig. Jag tror inpricip att jag inte lyckades med en enda incidentfri frulle på hela veckan. Jag vet inte vad det var med mig, men jag har blivit lite av en jävel på att tappa saker. Var det inte te som spilldes ut över hela brickan och dränkte mina mackor så var det mina mackor som dök in i tekoppen, bokstavligt talat. Tror jag skrek "men för i helvete" nästan varje morgon. Tänk dig själv, att ha styrt upp värsta fina frukosten och sedan se den simma runt rätt framför näsan på dig. Inte så värst upplyftande start på dagen. Inte så god heller för den delen.

Igår väcktes jag av en varm kram som nästan brändes till lite mot min kropp. Thailandsbruden var hemma. Och Thailandsbruden hade inte brassat en minut för lite på playan kan jag lova. Gaz gaz. Don't mess with Celange vad det gäller playa häng för hon kan sin sak, det vet jag av egen erfaring. Tänk er en gingerkid som blir rödmosig efter en kvart vs. en blondin som som kan schteka från soluppgång till neduppgång hängandes på Jersey Shore ihop. Vilken kombo. Black and red. Pepparkakan och kräftan. Lite så jobbar jag och min sambo. Tur är väl att jag någonstans inser mina egna gränser. Inser att kokosolja på kroppen skulle förvandla mig till en bonfire på minuten. Inser att vi alla fungerar lite olika och att jag aldrig kommer bli som Celange, att det inte är någon idé att jag försöker. Inser att jag är fin som jag är. Hur som helst så är jag glad för att ha en skinande Celange, tankad på energi hemma igen. Men nu är det min tur. Om två dagar åker jag till Florida och resväskan står vidöppen. US and the A, i'm coming home.

Tack och hej

Idag åker vi hem. Vår semester här på koh phangan har varit asfet! Vi har klarat oss från matförgiftningar och inte haft större problem på toaletten, förrän nu. Tack diarrén för att du äntligen kom, lagom till hemfärd. Är det inte magsjuka så är det chilimage. Gött å.

Tack bästa Stina för en fantastiskt chill semester. Gla i deg!