celange mår inte

Ja jävlar. Idag åker jag och och min exsambo Stina till thailandet. Igår klockan 17.00 började min semester. Det firades med öl och tortillachips. Jag och Stina tyckte livet kändes underbart fett och det beställdes in öl på rullande band. Vi gick hem tidigt och gjorde lite nattamat och hoppade i säng i tid för att vara utvilade inför kommande dag. Några timmar i sängen senare ligger Celange och vrider och vänder på sig som om hon hade demoner i sig. Illamåendet är ett faktum. Jag börjar grunna på hur jag kan må så illa av bara lite öl och försöker fortsätta sova. En halvtimme senare ligger jag huvudstupa i toalettstolen. Magsjuka dagen före man åker till landet där man definitivt får ränndreta känns halvstabilt. Nu sitter jag i uprätt läge, men på samma gång i fosterställning på golvet och knaprar vindruvor och dricker coca cola. Efter en natt i spyans tecken är min mage smalare än någonsin, kindbenen står ut som aldrig förr. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka med ett modellkontrakt?  Eller så får jag inte ens komma på flyget eftersom jag ser ut som en utmärglad pundare. Det återstår att se kära vänner. Önska mig lycka till.

Celange mår

En mycket bra helg har flugit förbi. Jag har hängt med la familia, hela härvan var hemma för att fira minstingens 4-års dag. Det har bowlats, det har firats, det har njutits av sol, skridskotur och morgonpromenader har gjort mig lycklig i kroppen. Bushen in my heart.

häng i sol

födelsedagsfest

rånöjd brud på barnkalas

bowlingteamet.

hipster

Jules tänker så rätt men det blir så fel. Fast ändå inte. En middag var tydligen utlovad här på bloggen. Hon ropade hej för tidigt men det blev ju bra ändå. Shopping inför playan 2012 och en fika á la chai soya latte fick det bli innan vi skapade föda utan dess like. Tvårätters tillsammans med tända ljus gör oss gott inför tider utan varandra. Nedräkningen har börjat, på onsdag flyger jag min kos för semester i landet med piratkopior utav ALLT, ris i mängder och fåniga svenskar som svänger sina lurviga till trancemusik och svampshakes när fullmånen lyser i havets böljiga vågor. Thailand, nu ru.

Halla niggah

I fredags var jag på konsert a la norsk hiphopish. Och att lyssna på norsk hiphop är lite som att lyssna på typ spansk hiphop. Du snappar upp ett par ord då och då och känner dig rätt så hemma med uttalet, annars förstår du inte så mycket mer än så = du förstår ingenting. Halla niggah, halla niggah stod jag och sjöng som om jag inte gjort annat i mitt liv än att lyssna på Onklp. Hold i balla baby sjöng tydligen han. Chill.

Idag avnjuter jag en ledig dag. En mycket välförtjänt ledig dag. En ledig dag som för många andra är första dagen på en ny arbetsvecka men som för mig är lite "äntligen helg!" känsla på. En ledig dag då jag vaknar halv sju på morgonen och kan inte somna om igen. En ledig dag då det faller snöblask ned från himlen för att äckla ned Oslos gator. En ledig dag då jag inte ska göra någonting alls mer än att bara vara en seg ungdom. Fan vad gött.

Idag är det bara två dagar kvar tills Celange lämnar mig och jag ligger här i min ensamhet i min säng och funderar lite på hur det här ska gå. Två veckor av tomhet då hon byter ut våningssängen mot thailändskt bungalowhäng. Seperationsångest. Därför tänkte jag idag på min lediga dag förbereda en middag att överraska med ikväll, lite som ett avsked och en symbol för god vänskap.

Dagens

Jules

Dagens release: Att jag idag genomförde ett baristatest och fick godkänt. Numera kan jag kalla mig för en barista, på riktigt. Numera levererar jag felfria kaffen i världsklass som får dig att bara vilja ha mer, mer och mer. Säg vad du vill, men så jobbar jag.

Dagens värda: Att sänka en bira som surprisade mig i kylskåpet efter middagen.

Dagens roliga: Jag gled in på Weekday efter jobbet där två frän-frän-frän-yeah-cool-stek-tattoo-äh jag-bryr-mig-inte-vad-jag-har-på-mig-men-råkar-ba-va-jävligt-inne killar jobbade. Deras konvo löd som följande:
Fräning nummer 1: Jag vet inte riktigt vad du tycker men jag känner att det vore jääääääääääääääääääääääaaaaaaavligt (x 100 ä:n till) nice med en braj nuuuuuuuuu!
Fräning nummer 2: Ah men läääääääääääääätt vi kör (x 500 ä:n till), du och jag har ju stängning ihop så det är schooooooooooft (x 1000 o:n till). (världsvant, pundigt skratt efteråt)
Jag tyckte det var så kul att jag gömde mig bakom ett klädesplagg för att inte skratta rätt ut åt dom. Weekday, that's where the action is. Min fråga är bara; sen när blev det så herre-min-yeah coolt att röka jolle som en gud?

Dagens insats: Gav lite klirr till en gatuliggare. Med målmedvetna kliv på väg hem passerade jag en shleten själ sittandes som näcken vid vattnet i skräddarposition. Sisådär tjugo meter längre bort stannade jag upp, tänkte på skylten där det stod är hemlös och utan mat och fick sådan rå-ångest. Jag vet inte riktigt vad som hände, fick bara feelingen av att här glider jag runt på gatan, på väg till mitt hem för att laga mat efter en dag på jobbet och passerar en gatuliggare, som om jag inte bryr mig mig. Det kändes som att han typ såg mig, som att han tänkte att jag var en snobbig, stressad city chick. Jag ville visa honom att jag inte enbart är en snobbig, stressad city chick. Jag har även ett Roobin Hood hjärta av guld. Det dåliga samvetet bet tag i mig. Jag vände på klacken, slängde in lite pengar i skålen och kunde återigen andas.

Mitt alter-ego

Celange


Dagens release: Att istället för att gå in på ett träningscenter och flåsa på ett löpband med 15 andra istället kunna gå ut och kuta i solsken och plusgrader. Sjukt härlig vårkänlsa infann sig. Solenergi= bra energi.

 Dagens värda: Finna en liten melkesjokolade i fickan när man känner sig sådär sjukt utpumpad i kroppen och vill unna sig något. Timing.

Dagens roliga: Få ett sms av Pappi. På lördag blir det bowling á la van Baalens. Då blir det tävling. Minst en person kommer börja gråta, en kommer bli asförbannad och en annan bli hungrig och vilja sluta spela efter en kvart. I alla fall om man ska se tillbaka på när hela familjen gjorde något förr. Det är fullt ös när vi kör, många starka viljor och allmänt mycket folk. Det kommer att bli fullt ös på the roof i arvika på lördag kan jag lova. Nu är det upp till kamp, vem kommer vinna? Vem klarar av att förlora? Det här blir kul, riktigt kul.


Dagens insats: Laga mat till min sjuka kusin. Kom på mig själv med att låta exakt som min egen mamma när jag ropade "maten är klar", det var kusligt likt. Jag tycker om att ta hand om sjuklingar, mammahjärtat i mig klappar hårt för folk som behöver hjälp, som behöver min hjälp. Det är en fet känsla det där med att kunna göra något, om än så litet, för någon annan. Det gillar jag. Kommer jag att likna min mor när jag får egna barn så kommer jag bli en sjukt bra mammi.

min mammi vid 18 års ålder.

mustasch

          rastafari. mustaschafari?

mustaschcrew

fuck swag

put your hands in the air if you dont really care

alla ska få sitt

Igår var det fredag. Med en rulle mustaschtejp, diverse huvudbonader och glajjor i alla dess former, blev det hipsterparty för fyra. Vi tog det ett steg längre, mustasch intatuerat på fingret känns bara så 2011. Varför spara på krutet? Allt eller inget. Så känner vi.

Jules var redo för att ta oslo med storm, klackarna i taket. Ett år yngre, ett år piggare. Celange kände mer att vin i soffan var hennes öde för kvällen. Kärring hördes i bakgrunden många gånger, Jules var bitter på mammi.

Jules: Mammi (Celange), du behöver få släppa lös, låt inte ungdomen i dig dö ut.
Mammi: Slutdiskuterat. Jag tänker sitta här om jag så ska dö på kuppen.
Jules: Fy fan vad du är tråkig. Fitta.
Mammi: Säger du en sak till så blir det utegångsförbud. Gå ut och roa dig med de andra barnen men låt mig få må i soffan med mitt vinglas. 
Jules: Fy fan vad du är äcklig. Du väljer en ingrodd soffa framför HDS (hard dubstep)
Mammi: Japp.

Kvällen blev bra, Jules fick inte hela planen i genom men det hann dansas i soffor och pimplas lagom. Vi tar nya tag ikväll. Jules vs Celange, vem vinner ikväll? Ska Jules få sin revansch? 1-0 till Celange. Än så länge.

highway to helg

Efter en heldag utklädd som katt i ett kontrollerat kaos känner Celange sig redo för helg. Highway to helg som en säger. Jules drar av sig förklädet, slänger av sig hatten och förtränger allt som har med rugbröd, blåbärstarte och kanelbullar att göra. En helg kommer inte utan att man skålar in den. Rödvinsdunken har åkt fram, Jay-z bara matar ut, boostar oss med goa vibes och vi känner att helgen har mer än bara ledighet att erbjuda. Vuxenlivet har hunnit ikapp oss båda trots att Celange börjar bli lite av en veteran inom det området. Jules har dock visat framfötterna och gått från 0 till 100, bara så där. Jävlar vad det går. Vi säger bara, mamma och pappa, vi förstår er. Vi förstår nu hur skönt det är med helg. Hur gött det är med vin en fredagkväll. Hur sliten man faktiskt är. Nu förstår vi. Skål.

jules vs celange

Jules


Panic at the disco. Det fick jag idag. Föreställ dig mig, sittandes i en kontorsstol iklädd en blöt pikéarbetsskjorta som fått sig en rejäl omgång i disken, själv i ett personalrum, utpustande efter en avklarad arbetsdag, förundrad över att jag blivit gammal nog att ansvara över kassauppgör och stängning på ett café. Hur gick det till? Jag kände mig nöjd. Stolt. Vuxen. Så sa det bara BAAM. Huvudnyckeln jag så noggrant hade placerat på bordet rätt framför mig var längre inte på sin plats. Förnöjdsamheten förvandlades till panikångest. Jag flippade, flög upp ur min chillade position i kontorsstolen och yrade runt som en idiot i rummet. Fyfan. Helvete. Jävlar. Hjärtattack. Ångesten bara blossade upp. Den hektiska minuten i letande kändes som en evighet. Jag var ett nervvrak. Öppnade mitt skåp, slängde ut sakerna ur väskan och kände hur hjärtat föll på sin plats igen. Nyckeln låg i de nedpackade byxorna. Puh. 


Dagens värsta: Att tappa bort nyckeln

Dagens release: Att finna nyckeln

Dagens lärdom: Att inte pusta ut, boosta sig själv med berömmelse och ta kvällen förrän man verkligen kan det.

Dagens happening: Ican har blivit mamma, på min namnsdag! Grattis till oss.


vs. Celange


Idag används det stora ord när jag öppnar munnen. Liv och kärlek är två ord som jag upprepat ett flertal gånger. Min älskade Ican har fött en liten bebbe, en liten pojke. Johan har blivit pappa. Tillsammans är de nu en liten familj. Hur vackert är inte det? Kan man hålla tårarna borta? Svar nej. Det är så vackert det där. Det där lilla sköra livet som sker ganska ofta ändå, jag menar alla vi som läser det här är ju trots allt blivit födda till denna jord på ett eller annat sätt. Men varje gång det sker så är det lika fantastiskt. Ett mirakel. Jag är så glad för deras skull. Att allt gick bra och de mår bra. Jag vill snusa på en bebis och krama om en kär vän som orkat klämma ut en unge. Det är ju fantastiskt om något. Lilla icanpican har med egna krafter klämt ut ett "litet" liv ur sig. Det är annat än en hård mage det.

Dagens värsta: Bli väckt av ett samtal och bli informerad om att man ska gå upp tidigare, jobba längre och dessutom underbemannat. Gött å.

Dagens realease: Att en timme senare få ett sms som får mig att gråta av lycka

Dagens lärdom: Man ska inte träna innan man är helt frisk. Det värker i kroppen. Fast egentligen kan jag inte klaga, herregud, folk föder barn.

Dagens happening: Ja det kan ni ju lista ut själva. Ican + Johan + bebbe = SANT

tonåren r.i.p

.

What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me, no more. Idag är det kärlekens dag. Då kärleken får flöda, ut åt alla håll och kanter. Inom kärleken finns det inga gränser. Vill du höra kärlekens trumma? Säg att du älskar mig. Vem har sagt att kärlekens trumma ska banka just idag? Varför ska man tröstäta geléhjärtan till dess förbannelse och ha tacovalentinesmyz med älskling just idag? Lite hypat känner vi spontant. Moläta geléhjärtan kan man göra varje dag. Mysa med sin älskade är vi ganska bra på, vi har ju varandra. Varför skapa en dag som orsakar mer ångest, ensamhet och längtan efter tvåsamhet än vad det redan finns i världen? Nej, fuck valentine (yeah) men hylla kärleken! Se det du har var dag, ta ingen förgivet.

Jules startade dagen med att försäkra sig om att hon bannemej skulle bli uppvaktad på denna dödsdömda dag. Det var nu eller aldrig, skickar man ett mess får man förhoppningsvis ett svar tillbaka. Jules strategi var att vara först ut med en kärleksförklaring. Det är ingen idé att gå runt och vänta, en lärdom hon fått genom livets gång. Vem sviker aldrig Jules? Vem hoppar när Jules hoppar? Vem finns alltid där när Jules behöver en famn? Celange. Jules körde med säkra kort. Det här är en sådan dag man inte vill faila på. Ta inga onödiga risker, det kan göra förbannat ont. Jules lyckades. Release.

Celange körde mer på stilen, alla-hjärtans-dag-är-dröl-snacket och spelade svårfångad. Det tog dock inte långa stunden innan hon fick ett vackert sms i mobilen. Jules hade levererat och då var det bara att lägga ner bitteryxan och ge all den kärlek som hon dagligen försöker ge henne och alla andra i sin närhet. Ett sms till och Celange blev lite extra kärlekskrank trots att hon försökte hålla de rosa molnen borta. Det är töntigt att vara kärlekskrank på alla hjärtans dag. Eller?

Vi hyllar kärleken genom romantisk middag för två, ett glas vin med en bästa vän. Det duger mer än väl i krig, detta är inget andrahandsval. Hade vi haft pojkvänner, hade vi då suttit med en exotisk tacopaj garnerad med ananasringar på toppen och sett på Nothing hill i skinnsoffan? Osäkert. Den som lever får se. Vi ska inte hymla med att vi ibland (läs ofta) längtar efter en mans famn. Jules gick all in detta året. Valentine 2012, ta mig med storm. Kanske skulle det äntligen hända. Kanske skulle hon få uppleva alla hjärtans dag på ett sätt hon aldrig gjort förut. Nu blev det inte så, bättre lycka nästa år. Geléhjärtan är gött å. Jules tar nya tag.

Celange som trots allt är ett och ett halvt jordsnurr visare vet att det där med alla hjärtans dag inte behöver vara så fett även fast man har någon. Tacopaj med ananasringar är ju inte alls gott. Det känns när det bränns och vice versa. Det är fint att tycka om någon lite extra. Man ska låta sig känna även fast motgångarna flödar, det gäller att inte ge upp. Det finns någon där ute. Eller?

Idag vill vi tanka er och oss själva fulla med kärlek. Kärlek till dig själv och de du värnar om. Säg vad du vill, men det är inte svårare än så.

Jules vs. lägevakten

Jag har gått runt och hostat och snorat som en idiot i över tre veckor. Huvudet har snurrat, kroppen velat falla pladask och lungorna hoppa ut med de gälla hostutbrotten. Det har blivit lite som min normala måendestandard, att liksom hostan är en del av mig, att jag går runt och hostar ner kunder och att det är no problemo. Men nej, igår var det dags att ta saken på allvar. Jules skulle besöka doktorn för första gången i Oslo.

Bland snoriga småbarn skrikandes att de inte ville vara där och att de ville hem till mamma satt jag, yrare än någonsin i min ensamhet, i kanske mest behov av min mamma. Men jag skrek inte. Jag klagade inte. Mig var det ingen som brydde sig om. Jag knep ihop, så som man ska göra när man är tjugo år i ett väntrum. Tålmodigt vänta på sin tur. Helst utav allt ville jag följa med i strömmen, släppa på tårana, krypa in i någons pappas famn och skrika på mammi. Mammi som är borta. Mammi som är på andra sidan jorden. Ensam är stark.

Doktorn sa att jag kan ha mykoplasma, och nu knaprar jag antibiotika. Chill. Igår tog jag tåget till Arvika och tittar i skrivande stund ut över en vit, kall, liten och tom stad. Vad har hänt? Idag åker jag ut på retreat. Retreat hos min älskade sambos familj. Vi har kommit så långt nu i vår relation att familjen inte är någon biggie längre. Vi är verkligen trygga med varandra. Jag känner lite spontant Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar. Hos dig har jag allt, där vågar jag stanna kvar! Céline Van Baalen, du är inte så dum du.

DAGENS

Celange and Jules

Befinner sig just nu: Sängliggandes, fosterställning

Dagens humör: Båda försöker tappert men inser att det blir omöjligt när slemmet hopar sig i bröstkorgen, febern tränger sig på och man inser att vintern inte är över på långa vägar.

Dagens mående: Kunde varit bättre, mycket bättre. Jules börjar fundera på att ett besök hos doktorn kanske inte hade varit så dumt, har trots allt hostat som en dansk rökkärring i tre veckors tid. Celange kommer hack i häl, lite mer ny i kläderna men har spicat upp det med feber.

Dagens bra: Komma hem från jobb och dö lite grann samt tycka synd om varandra omfamnandes.

Dagens dåliga: Kombinationen mensvärk och fökylning deluxe kontrar Celange med, Jules känner lite mer att lära sig kassauppgör på norska efter 9 timmars jobb, black out, känner sig gôrdum, inte gjorde hennes välmående till fördel. The botten var nådd.

Dagens låt:

Dagens citat: Kör i vind! sköjje...

Skrattar åt: Celanges jävla röst säger Jules lite spontant. Celange själv sparar på krutet, svårflörtad idag, hur än Jullan bär sig åt.

Tank mä full med: Vamos á la playa, paraplydrinkar, sombreros, solenergi.

Celange kan inte sova

Klockan är 01.05 och det är verkligen dags att sova. Måndagen nalkas sakta men säkert och jobb väntar. Jag lägger mig i sängen efter en kul helg med både tapas-kalas och finbesök i kollektivet. Jag vrider mig några gånger, finner en bra somna-in-position och inväntar John Blund. Pipet som vi plågades av för en stund sedan är borta och jag kan äntligen slappna av. Helt plötsligt hörs ett konstigt ljud. Är det någon som står utanför mitt rum och säger ett ord var 5:e sekund? Jag lyssnar spänt och försöker lista ut vem det är som är uppe och flänger mitt i natten. Tillslut finner jag källan. Rätt över mig, på överslafen i våningssängen ligger Jules i djup sömn och skapar ett sjukt irriterande ljud på utandningen. Jag plågas inte av småljud i onödan men just den här kvällen när jag verkligen måste få sova så kan jag inte annat än att försöka lista ut hur jag ska få tyst på oljudet. Tillslut bryter Jules ut i en hostattack, jag kan med hjälp av en spegel se hur hon halvt sätter sig upp och byter sovposition, "YES" tänker jag, nu slutar gurglandet. Det tar ca 30 sekunder av ljuv tystnad tills hon byter taktik, i stället för att göra små pratliknande ljud börjar hon snarka. Finns det något mer störande att lyssna på när man själv ligger och vrider sig för att man inte kan somna, lyssna på en annan som mår så gött av sin sömn att den personen unnar sig lite snarkningar? Tror inte det va. Jag blir mer och mer stressad och Jules sjunker mer och mer in i sin dvala. Jag vill ändå inte väcka henne för jag har erfarenhet av att folk väckt mig och säger "Céline du snarkar, jag kan inte sova". Man blir iriiterad över att bli väckt och ännu mer irriterad över att det faktiskt inte är något man gör med flit, man kan ju pröva att lägga sig åt ett annat håll men om det inte funkar så funkar det ju liksom inte. Så nej, väcka henne är inget alternativ. Jag börjar lite smått trycka upp mina tår mellan balkarna, bara som ett litet störningsmoment för att hon eventuellt ska byta ställning och då förhoppningsvis sluta snarka men det tycks bara göra henne gott. Lite som gratis massage. Jag förlorade battlet, Jules fick äntligen en hel natts sömn och det får jag ju bara unna henne. En hemsk mardröm, 30 liter svett och några få timmar i dimman senare ringer klockan. Vem sa att måndag är den bästa dagen i veckan undrar jag?

Jules vs. ghettot

Jag har fått höra att vi bor på ett av Oslos lite mer raffiga områden, slummen, ghettot, Oslos Harlem, Rosengård, Bergssjön, Tensta, kalla det vad du vill. Många höjer i alla fall lite extra på ögonbrynet när jag säger vart jag bor. "Jasså, du är en av dom med snabba cash i ena byxfickan och pistolen lite hangloose i den andre. I know who you are, u ain't gonna fuck with me" tänker dom. "You know how we roll that shit NiGgAhH, and I am gonna fuck with you" tänker jag tillbaka med ett självsäkert smile, skakar hand, blinkar med ena ögat och lämnar en bunt cash i den andres hand. "Dollar dollar bill yao $$$".

Jag själv skulle säga att det är en lätt överdrift. Visst, det är lite mer underground feeling här runt Brugata hoodet, man går ut ur lägenheten, stänger gallerporten, hänger runt, glider runt, röker blunt och gör en stunt genom gängen på gatan. Men det är inte direkt så att jag vaknar av skottlossningar varje morgon och tänker "chill, nu är dagen i gång". Jag känner mig ganska safe här så länge mitt lokalsinne inte sviker mig (vilket händer ganska ofta) och mina kära vapendragar står vid min sida, redo att ingripa. Vi ligger inte efter, snarare ett steg före. Kom hem från jobbet idag, slängde mig ner på golvet sliten som tusan och skvatt till av värsta basrösten utanför min rumsdörr. "SNOOOOP DOGGGGGGG, smoke weed everydayyyyyyyy" Hanna kan sin sak och jag tänkte bara att vårat kollektiv prepresenterar home of the gangstas rätt bra ändå.