TANK MÄ FULL.: we´re back

Höll i hatta, vi har inte gått någonstans. Vi gör't igen. Vi kanske inte har kommit tillbaka för att stanna, men inte heller försvinna. När ni nästan gett upp hoppet dyker vi upp som två räddande änglar med glorian på sne. Vi har helt enkelt haft det förjävla gött för att hänga framför en röten blogg som ändå ingen läser... ;P

Norges nationaldag har firats med råge. En lätt och ledig tapas som snabbt glömdes bort bland alla schwarmas och burgers som frossats inne i dimman fick inviga helgen. 17:e maj har alltid, är och förblir en dag då kreditkortet går varmt på uteserveringarna, då man firar något man egentligen inte bryr sig ett jota om och norrmännen får glänsa. När man på nattklubben får syn på en norsk ung kvinna, iförd bunad (folkdräkt som norrbaggarna gladeligen har på sig för att visa hur rik man är)stå på ett bord, dansandes med en ung man under kjollagret, då är det fest. Då känner man avund över att man själv inte är norsk och att man inte äger en bunad värd 30 000 nok. Det är också fest när vegetarian-Jules sänker, inte bara en, men två snabbmiddagar på kebabresturangen Mamaris under loppet av 8 h. Smygstartade med en apartize;kylling schwarma, för att sedan bita loss på á la carten; hamburger tallrik. Jules mage fick dock en smärre chock då den inte ens har upplevt en big mac & co under sina 20 jordvarv. Snopet. Jules försöker smälta in, bara vara young and wild and free men får helt enkelt erkänna för sig själv att hennes hjärta (läs mage) bankar starkare för gojibär och sojakörv.

Jules blev nockad av för mycket kött men Celange höll fanan högt, svepte en jäger och gick på nattklubb efter en hel dag i härjets tecken. Kul nationaldag, här har vi mycket att lära Sverige. När en frulle invigs med bloody marys, då är det galej.