Analyserar analyser

Celange

Här är ett område som vi kan behärska något så in i helvete, att analysera. Detta är väl något som vi gör mest när vi pratar om vårt eget välbefinnande eller DUDES. Ta ett exempel: Någon av oss får ett sms från en kille vi tycker lite extra om, eller rättare sagt ett svar på ett sms som någon av oss först skickat. På vårt (ja, läs vårt för här görs inget på egen hand, inget ska lämnas åt slumpen, här gäller det att samarbeta) sms står det: 


"Hej! Jobbet avklarat för dagen, det var fett där idag faktiskt :) Nu kan man bara hänga resten av kvällen, chill. Tänker på dig."


 Det här sms:et ska utstråla en glad, positiv tjej som inte tar livet på för stort allvar men ändå gillar att jobba, hon är driftig och vet vad hon vill. Den här tjejen är inte blyg men ändå inte desperat (ja ni fatter ju att det här kan ta ett tag). Som svar får vi: 


"Hej. Gött att det gick bra på jobbet. Själv ska jag träna nu. Vi kanske kan ringas senare?" 


Ok, vi hinner knappt börja läsa innan klumpen i magen börjar växa, varför skriver han hej, med PUNKT efter?! Är han sur? tycker han inte om mig längre? Har han någonsin tyckt om mig? Har jag sagt något dumt? Är jag ful? Ja, många frågor dyker upp och vi är bara på "Hej." än så länge. Inga utropstecken eller smileys, kan ju bara betyda att han är grinig, han anstränger sig inte ens för att låta glad, det här kommer gå åt helvete... Och han skriver att han ska gå och träna, vad fan ska det betyda? Menar han att jag är tjock? "Själv ska jag träna", pfft, är det något fel med att hänga, chilla, softa? För fan. Och sen vill han att vi ska ringas, lika med, Jag ska ringa, det är ju alltid jag som ringer! Varför försöker han inte ens? Han vill bara ligga med mig.. Vilket svin. Nu slutar jag att höra av mig. Jag skiter i det här. Eller? Jag vill ju ha honom och han förstår verkligen mig, som ingen annan gör. AAAH! Jag måste ringa honom och fråga vad fan han håller på med. 


Och där har man hunnit, på ett sms som innehåller 18 ord, bli besviken, ledsen, förvirrad, arg, desperat, uppgiven, kär på nytt och tillslut jordens jobbigaste brud. Huggtänderna har vuxit ut, en vårta ses längst ut på nästippen och håret är grönt, man har förvandlats till crazy psycho bitch from hell. Gött å. 
Och såhär håller det på, vi löser problem genom att tänka oss alla scenarier som finns, överväger om det verkligen kan vara så och när vi har malt tills vi har ont i halsen så sitter vi där, antingen, övertygade om att vi vet hur fallet ligger till, typ, "han är osäker, han måste jobba med sig själv" (lägga över eventuella problem på motparten är den lätta utvägen) eller så är vi tillbaka precis där vi började. Då sitter vi tysta en stund, ser på varandra med tomma blickar, tar upp mobilen och läser sms:et för 237 gången på en timme. 

vs. Jules

Det här med att analysera. Gräva, rota och grubbla tills ett helvetes migränanfall sätter stopp på en. Förstå sig på, sätta sig in i andras sits, känna med, känna in, känna efter, känna igen. Känna en jävla massa helt enkelt. Se vad som döljer sig där emellan, bakom, innuti. Se rätt igenom, hela vägen. Det tror mig jag vara expert på. Jag tror mig alltid se det, så synligt och klart. Att den gör så för att den känner så. Och ser jag det inte, nej, då sätter jag mig och analyserar. Matar. Grubblar. Slänger iväg bollar åt alla kanter. Det här kallas även för "spinne på jale". Så när jag behöver komma ikapp med mina egna funderingar och lösningar på analyser så stänger jag igen rumsdörren, tar ett djupt andetag, klappar mig själv om axeln och muttrar för mig själv "nej, nu är det dags att gå å spinna på jale!" Det är nästan som en hobby. Dagsrutin. Som en ständigt gående maskin som inte har en on/off knapp, den ba kör och brummar och tankas automatiskt med bränsle. Ibland önskar jag att bränslet bara kunde ta slut. Att jag bara kunde stänga av. Att jag kunde se på Poccahontas 2 utan att behöva fråga varför hon plötsligt står och kysser en annan kille än John Smith. Jag spinner lite för mycket för mitt eget bästa. Jag har ändå tänkt på det här med att plugga beteendevetenskap. Men jag vet fan inte om det är en bra idé alltså. Ska jag börja analyserna beteenden mer än vad jag redan gör? Eller snarare, går det ens att analysera mer? Aj. Får huvudvärk av att analysera mitt eget analyserande. Aj. Är jag en crazy psycho bitch from hell?