Det är lördagkväll och Jules ska briljera med brakmiddag till hela kollektivet. Vegetarisk lasagne står på menyn och det puttrar i alla kastruller. Det är många puckar på en gång och Jules känner pressen över att leverera en lasagne som matchar det hon halvtimmen innan stått och promotat så fruktansvärt. Att bli accepterad är något man blir gradvis i ett kollektiv. Det här var en stor kväll, det var nu eller aldrig. Jules satt i raketen redo att skjutas iväg mot stjärnorna men skulle hon nå ända dit? Mästerkocken hade till hjälp två aspiranter, Celange och Mirja, som gjorde allt för att hålla kocken på banan. Mitt uppe i skapandet får Celange syn på Jules. Det är något som inte stämmer. Man kan riktigt se hur Jules håller tillbaka tårarna för att inte bryta ihop, hur hon nästan skälver av oro och ser misslyckandet i vitögat. Spenatsåsen har blivit bränd. Eftersom Celange känner Jules ganska bra så misstänker C att Jules överdriver, det kanske inte är så illa trots allt. Efter att ha smakat, utbrustit "å fy fan!", fått två kväljningar och spottat ut skiten i diskhon inser Celange att det här är en krissituation. Det var dags att ingripa, Jules hade tagit vatten över huvudet. Några uppmuntringsord, kramar och en spenatsås senare stod lasagnen i ugnen. Men eftersom hälften av den brända såsen faktiskt använts i lasagnen så var framtiden oviss, enligt receptet skulle man invänta en gudomlig doft i köket, frågan var, skulle den någonsin komma?
Raketen var avfyrad, målet var uppnått och applåderna efter middagen var något Jules sent kommer att glömma. Efter att Jules fått bekräftat att lasagnen var en succé så kunde hon knappt sluta prata om hur fruktansvärt god den var. Aspirant celange kände ett sting av bitterhet då det faktiskt var hon som ryckte in när nederlaget var nära. Att ta åt sig all ära och låta aspiranterna förbli osagda kändes inte rätt men hon svalde stoltheten, lät sig i stället värmas av Jules glans och fick nöja sig med över att hennes vän aldrig hade mått bättre. Hennes lilla barn hade äntligen tagit det stora klivet ut i vuxenlivet och man kunde inte annat än att vara stolt.
Lasagnen följde med oss alla in i dimman, 90-tals hits suddade bort allt vad bitterhet och misslyckande var och flocken dansade lyckodanser ända in på småtimmarna.
victory
dawgs.
Lejoninna
Känd från TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar