Jag åkte tåg i tisdags. Jag blev sugen på något. Jag funderade. Chips och Coca Cola. Mmmmm. Jag gick och köpte det och blev lite förvånad över mig själv. Tisdagkväll liksom och jag bara slänger upp cashen på bistrodisken och köper chips och coca utan att ens tveka- hell yeah. Sen när blev jag sånn? Tänkte jag fel eller tänkte jag rätt? Var det okej eller mindre okej? Tillhörde det här min typ av livsstil? Skulle jag inte sitta och knapra på osaltade mandlar istället? Vad tänkte de okända passagerana om mig nu? Var jag fet? Varför köpte jag inte vatten om det var just något att dricka jag ville ha? Jag tänkte igenom allt som en typisk medveten-om-vad-hon-gör tjej skulle kunna komma upp med, log till inombords och ba tänkte "för i helvete, det är en jävla cola burk och en liten chips påse. Låt mig va". Var det ens värt att sitta och ha värsta analyseringen kring mitt inköp när jag satt med just det jag var sugen på rätt framför mig? Det kändes så avspänt på något sätt. Jag kände mig som värsta obrydda, chilla, revoltbruden med mössa och luva på sig som ba knäcker colan och lutar sig tillbaka utan någon som helst antydan på dåligt samvete. Lite som en killtjej ni vet, en sånn man själv önskar att man vore lite mer ibland. En sånn som köper en cola när den vill ha en cola utan att grunna. En sånn som inte analyserar sönder allt, en som tar det lite mer lugnt. Jag började tänka på varför det hela egentligen blev till en grej. Varför det hela kändes lite wild and crazy. För det var långt ifrån en big deal. Det var inte direkt som att jag satt och övervägde om jag var redo att ta min Coca cola oskuld eller inte. Jag hade pengar och jag visste vad jag ville ha, vart var problemet? Jag började tänka ur ett stereotyptjej perspektiv. Det är som att det inte är helt cleant att dricka cola och käka chips på allmän plats. Då är man glupsk, inte chill. Då framstår man som ett fetto, inte som en fräsch tjej. Då har man dåliga vanor, inte livsnjutarvanor. Då målar folk runt omkring en förutfattade meningar om en själv som kanske inte alls stämmer. Tror man. Men ärligt talat, hur ofta sitter man med ett bitchface mot någon som pröper lite? Hur ofta tänker en kille "shit, flötig brud" till en söt tjej som knaprar på lite chips? Är det inte i så fall mest för att man mest utav allt själv skulle vilja dyka in i påsen?
Och när jag satt där och analyserade om hur fånigt det är att så många går runt och oroar sig för vad folk ska tycka om en, helt i onödan, så tittade jag ut genom fönstret. Station Fetsund. Jag förstod ingenting, kurade ihop mig och fick en lite obehaglig känsla i kroppen. Tittade ut igen. Jag hade sett rätt. Station Fetsund. Hur skulle jag ta den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar